Politiken måste sätta ner foten. Viktiga intressen hotas. I vissa fall även kommunala vattentäkter.
Lokala opinioner växer fram runt om i landet. Gemensamt för dessa opinioner är att man motsätter sig utrivningar av dammar och kraftverk och de konsekvenser som detta för med sig för närmiljön, för ägarna och de verksamheter som bedrivs. Den småskaliga vattenkraften producerar ren förnyelsebar energi, som är den i särklass bästa ur klimatsynpunkt.
I Värmland hotas vattentäkter för tre kommuner när en damm rivs och sjöar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land. Och fastigheter blir värdelösa.
Debattörerna anser att politiken måste sätta ner foten och fatta beslut så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten. Just nu är omprövningarna pausade och regeringskansliet jobbar på förändringar av regelverket. Det är viktigt att det blir resultat av den politiska ansträngningen den här gången.

Politiken måste sätta ner foten

Vattentäkter hotas av kampanjen mot dammar och kraftverk

Viktiga samhällsintressen hotas av myndigheternas ensidiga fokusering på fisk. Även lokalbefolkningen drabbas när dammar rivs och sjöar försvinner. Nu växer protesterna mot konsekvenserna av statens kampanj mot dammar och små kraftverk. Allt fler kräver att arbetet stoppas.
Regeringen har pausat omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. Snart är arbetet igång igen. Alla berörda har förväntat sig förändringar av regelverket så att den politiska viljan får genomslag i verkligheten.
Grundproblemet är den felaktiga implementeringen av vattendirektivet. Särintressen har fått ett stort inflytande över förvaltningen. Politiken lyser med sin frånvaro. Alla beslut tas i praktiken av tjänstemän. Samråd och samverkan, som direktivet förutsätter, fungerar inte särskilt bra.

Vattentäkter hotas
Sportfisket har ett stort inflytande. Med begrepp som ”biologisk mångfald” och ”moderna miljötillstånd” döljer man sina verkliga avsikter. I själva verket handlar det om biologisk enfald. 
Gamla flottningsleder och åar genom jordbrukslandskap ska byggas om till sportfiskeanläggningar. Havsvandrande lax och öring är målarter, som också råkar vara favoritfångst för eliten bland sportfiskarna. De som fiskar med fluga.
Kommunpolitiker luras att haka på med löften om en blomstrande sportfisketurism, som för det mesta uteblir. Istället förvandlas landskapet när dammarna rivs. Vattenspeglar försvinner. Bryggor hamnar långt upp på land och vi får torrfåror och diken fyllda av gyttja. Närmiljön för lokalbefolkningen blir förstörd. Fastigheter förlorar sitt värde.
Under pausen har prövningarna av de dammar som inte producerar el fortsatt. I Värmland hotas tre kommuners vattentäkter av en planerad utrivning. Länsstyrelsen vill riva, lokalbefolkningen vill ha dammen kvar.

Vägrar lyda riksdagen
Huvudsyftet med vattendirektivet var att säkra tillgången på rent dricksvatten för Europas befolkning. Planerna går alltså stick i stäv med direktivet.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Några pekar på miljökvalitetsnormen som fått en mycket strängare utformning i Sverige än i andra länder. Den är dessutom juridiskt bindande. I Sverige beslutas normen av tjänstemän, och beslutet går inte att överklaga. Detta är naturligtvis helt orimligt i ett demokratiskt samhälle.
Vattendirektivet medger undantag men myndigheterna har skapat egna regler och hävdar att detta är omöjligt, trots riksdagens beslut att utnyttja dessa fullt ut.
Myndigheterna hittar ständigt nya metoder att runda den politiska viljan. Det gäller exempelvis äldre tillstånd. Riksdagen har beslutat att dessa ska gälla som nya tillstånd enligt miljöbalken. Men länsstyrelserna struntar i den politiska viljan och kräver att ägarna bevisar att de har tillstånd, i annat fall kräver de nyprövning. Vilket blir dyrare och är mer komplicerat.
Därmed uppstår den absurda och helt orimliga situationen att staten först kräver att alla omprövas, och sedan nekar vissa omprövning.

Den politiska viljan
Riksdagens avsikt var att alla skulle omprövas. Och att det skulle bli enklare regler, och mindre kostsamt för ägarna. Så har det inte blivit. I många fall är det tvärt om. Kraftverksägare tvingas lägga ner miljonbelopp på juridiska processer, istället för att utveckla sina verksamheter.
Lagstiftaren måste bli tydligare med vad man anser är viktiga samhällsintressen. Så vi får en klar definition när undantag ska användas. Politiken måste också definierar vad som är ”onödigt kostsamt”.
Konsekvenserna av statens kampanj kan bli allvarliga. Vattentäkter hotas. Jobb försvinner. Elproduktionen minskar. Risken för översvämningar ökar. Lokalbefolkningen drabbas när sjöar försvinner, liksom badplatser och båtliv. Fisket av stationära arter påverkas.
Vattenförvaltningen måste reformeras. Den politiska viljan måste få genomslag. Ägare till dammar och kraftverk behöver arbetsro, och nytt hopp om en meningsfull framtid. 
Myndigheterna måste börja lyssna på lokala opinioner. Det som pågår nu är inte värdigt ett demokratiskt samhälle. 
Det sätt myndigheterna tolkat vattendirektivet är inte rimligt. Rent vatten var målet. Fritt från miljögifter och farliga kemikalier. I Sverige handlar det mesta om fisk. Vi behöver mer el. Vattenkraften har stöd av en majoritet av svenska folket. Nu måste politiken sätta ner foten.
Jan Carlsson
Rädda Grängen
Göran Åhrén
Stödföreningen för småskalig vattenkraft
Jan Odby
Vattenkraftens Vänner

I det här debattinlägget anklagar Västsvensk Vattenkraftförening (VSVF) Vattenmyndigheten för att ljuga. Och ställer samtidigt frågan om en myndighet för ljuga hur mycket som helst.
Självklart får en myndighet inte ljuga. Men man gör det genom att utelämna relevanta delar av sanningen i sin beskrivning som därmed inte stämmer med verkligheten, hävdar VSVF.
”Vattenmyndigheten gömmer sig bakom en komplicerad byråkrati som är så omfattande att knappt någon förstår. Därmed kan eller orkar ingen ifrågasätta”, skriver VSVF.

Västsvensk Vattenkraftförening ryter till

Anklagar vattenmyndigheterna för att ljuga

Får en myndighet ljuga hur mycket som helst? Frågan kan kanske synas märklig. Men för den som är insatt i hur det fungerar inom vattenförvaltningen är frågan inte märklig.  

Vattenmyndigheterna har den 20 april publicerat en nyhet beträffande vitala saker om vattenkraft och politik på sin webbplats. Vattenmyndigheternas nyhetsartikel innehåller flera saker som inte speglar verkligheten när det gäller konsekvenserna. Oriktigheterna går till så att det kanske inte är osanning just det som skrivs. Men Vattenmyndigheterna skriver inte hela sanningen och därmed blir beskrivningen väldigt skev. Skulle hela sanningen skrivas så skulle sakerna komma i en helt annan dager.
Vattenmyndigheten skriver att de tillämpar kraftigt modifierade vatten (KMV) och undantag fullt ut inom de ramar som nationella föreskrifter, vägledningar och underlag tillåter. 
Detta begrepp att Vattenmyndigheterna ska tillämpa KMV och undantag fullt ut är vitalt eftersom det uttryckligen ska tillämpas fullt ut enligt flertalet riksdags- och regeringsbeslut. 
Vad Vattenmyndigheterna inte skriver är att de har inget underlag för att tillämpa på det sätt som är den politiska viljan. Därför blir det inte fullt ut, utan i stället ingenting. Det är stor skillnad på fullt ut och ingenting. Om Vattenmyndigheten skulle lämna en rättvisande information skulle Vattenmyndigheten lämpligtvis upplyst om att resultatet blir noll och inget.

Jordbruket nästa
Kraven i vattendirektivet gör att Sverige måste ompröva och miljöanpassa vattenkraften för att Sverige ska uppnå vattendirektivets mål, upplyses om i Vattenmyndighetens nyhetsartikeln. Vad Vattenmyndigheten inte skriver att målen uppnås inte i och med omprövning och miljöanpassning av vattenkraften.
Till exempel jordbruk och markavvattnings- och dikningsföretag hindrar att målet uppnås. Om Vattenmyndigheten lämnat en rättvisande information skulle de lämpligtvis upplyst om detta så att läsare och politiker börjar förstå. Jordbruk och markavvattning är nästa som ska ställas i skottgluggen.
God dialog och samverkan mellan inblandade aktörer samt tilltro till systemet och de processer och myndigheter som ska driva arbetet framåt, säger vattenvårdsdirektör Johanna Söderasp. Vilken planet lever vattenvårdsdirektören på? God dialog och samverkan förekommer bara i vattenvårdsdirektörens fantasier. Verksamhetsutövarnas tilltro till systemet, processer och myndigheter är obefintligt. Vattenvårdsdirektören umgås uppenbart för mycket med likasinnade som tror på systemet och skulle behöva komma ut i verkligheten och möta verksamhetsutövare som inte har minsta tilltro till myndigheter.

Svaret på frågan om en myndighet får ljuga hur mycket som helst är nej. Men Vattenmyndigheten gör det ändå och kan göra det genom att de gömmer sig bakom en komplicerad byråkrati som är så omfattande att knappt någon förstår. Därmed kan eller orkar ingen ifrågasätta. Hundratals sidor med frågor och kritik har skrivits till Vattenmyndigheterna. Resultatet är noll. Att ställa frågor till Vattenmyndigheten är som att slå vatten på en gås. 

Västsvensk Vattenkraftförening
Johan Hillström, Ordförande

”Vattenmyndigheten
gömmer sig bakom
en komplicerad byråkrati”

Börje Berntsson ryter till:

Nordiska rådet hot mot svenskt jordbruk

Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött. Arbetet med nya näringsrekommendationer pågår, och ska vara klara 2023. Det finansieras av Nordiska ministerrådet.
Svenska Livsmedelsverket ingår i den projektgrupp som arbetar fram råden. Livsmedelsverket skriver att över hundra forskare och experter i Norden arbetar med det vetenskapliga underlaget, och att ”miljömässig hållbarhet ges större utrymme”.
Exakt vad det innebär blir uppenbart när man läser om projektgruppens slutsatser.
En som orkat läsa om projektet och analyserat metoderna är Stefan Hellstrand. Han skriver att Nordiska rådet vill att vi slutar äta kött och byter till grönsaker. Rekommendationerna om de blir verklighet kommer att leda till att 80 till 100 procent av våra mjölkkor ska bort. Samma gäller både nöt, lamm och gris när det gäller kött.

Ett dråpslag
Blir rådets rekommendationer verklighet innebär det ett dråpslag mot svensk animalieproduktion. Och inte bara det, utan också mot våra möjligheter att öka vår självförsörjningsgrad. Känslan är att de som arbetat med rekommendationerna inte verkar begripa konsekvenserna av detta.
I praktiken vill man ta bort animalieproduktionen helt och hållet.
Stefan Hellstrand riktar nu kritik mot hur Nordiska rådet arbetat fram rekommendationerna. Han menar att resultatet påverkats redan av det urval man gjort när experter kända för att driva veganism knöts till projektet.
Det grundläggande problemet är att experterna bakom rekommendationerna inte räknar med fotosyntesen. Man tar inte med den kolinlagring som sker när grödorna inom jordbruket växer. Den svenske forskaren Per Frankelius har i en vetenskaplig artikel publicerad i den ansedda vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal visat att IPCC räknat fel när man beräknat jordbrukets klimatpåverkan.

Klimatneutralt
Per Frankelius har också visat hur mycket kol som enbart Jordens samlade odling av vete lagrar. Räknar med detta blir slutsatsen att svenskt jordbruk redan är klimatneutralt, sannolikt också klimatpossitivt. Det i sin tur innebär att det inte skulle ha någon effekt alls att lägga ner svenskt jordbruk. Tvärt om.
De överdrifter som ligger till grund för idéerna om att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött, vilseleder beslutsfattare att fatta beslut om åtgärder som i praktiken inte har någon effekt. Överdrifterna är väl dokumenterade.
En bieffekt av att lägga ner den svenska animalieproduktionen blir att det kommer att bli brist på gödsel. Denna brist kan bara avhjälpas genom import av konstgödsel.
När man tar en gröda från en åker, då tar man också bort den näring som grödan förbrukat under växtsäsongen. Då måste man tillföra näring innan nästa skörd kan tas.
Djuren är därför en oerhört viktig del av det ekologiska jordbruket. Djuren tillhandahåller det gödsel som behövs och som återställer näringen till jorden.
Ekologisk odling utan djur innebär därför stora problemet. Utan tillgång på gödsel från djuren så måste man öka andelen konstgödsel. (Mineralgödsel)
Det går inte att odla jorden utan att tillföra den näring som förs bort med grödan. Idén att lägga ner animalieproduktionen är därför inte särskilt klok.

Låg självförsörjningsgrad
Stora delar av Sverige lämpar sig väl för animalieproduktion. Men alla betesmarker går inte att förvandla till åker för odling av vegetabilier. Det innebär att man inte enkelt kan ersätta animaliska livsmedel med spannmål och grönsaker. Livsmedelsproduktionen kommer att minska. Och vi har redan en självförsörjningsgrad på cirka 50 procent.
Inom LRF brottas man nu med problemet hur man ska agera. Det finns anledning att ställa frågan om stödet för den svenska animalieproduktionen är tillräckligt stort. Vem ska försvara bönderna och korna om inte LRF gör det?
Rädslan för att stöta sig med mäktiga krafter eller att framstå som icke politiskt korrekt verkar hämma organisationen från att agera kraftfullt i denna politiskt framkallade kris för jordbruket, ett jordbruk som redan befann sig i kris innan.
Veganer och aktivister verkar ha haft för stort inflytande över de här frågorna. Majoriteten måste ställa sig frågan om det är rimligt att använda skattemedel på det här sättet. Risken är att myndigheter och kommunernas kostenheter tar till sig detta som en sanning, när det i själva verket bygger på en lögn. LRF måste sätta ner foten och säga ifrån.
Som förslagen ligger nu, saknar de verklighetsförankring.

Börje Berntsson

”Blir det verklighet
innebär det ett dråpslag
mot svenskt jordbruk”

Börje Berntsson

Ät mer lokalproducerad mat. Då minskar transporterna och därmed koldioxidutsläppen. Det skriver lantbrukare Börje Berntsson, som undrar om regionens kunskapslucka är medveten eller omedveten. ”Genom att förvränga verkligheten skjuter man över målet och det man driver igenom har inte den effekt man avser.”

Regionens kunskapslucka inte hållbar

Vi ska sluta äta kött för att kon släpper ut växthusgaser. Det påstås vara ett vedertaget faktum. Det leder till att kommuner och andra nu avger klimatlöften och antar nya livsmedelspolicys om att minska på serveringen av animaliska produkter inom vård, skola och omsorg.
Bakom detta ligger Västra Götalandsregionens (VGR) projekt kallat Agenda 2030.
Frågan är varför VGR lägger fram klimatbudgetar som saknar verklighetsförankring.

Kunskapslucka
Är det en kunskapslucka, förstår man inte hur ekosystemet fungerar eller kan det vara så att man struntar i att man räknat fel.
Är man så förblindade av målet att minska alla utsläpp att i den ambitionen blir allt utsläpp, även maten. Man bortser från skillnaden mellan den korta och långa kolcykeln.
Fotosyntesen är förutsättningen för allt liv, växterna omvandlar koldioxid, vatten och näring till biomassa med hjälp av solenergi. Denna grundläggande process kan inte bara utelämnas.
En för oss inte oväsentlig biprodukt av denna process är syre.
Genom att förvränga verkligheten skjuter man över målet och det man driver igenom har inte den effekt man avser, istället resulterar det i meningslösa destruktiva åtgärder. Detta är en fanatism som inte hör hemma hos svenska myndigheter.

Ökad import
Förra året importerade vi mat för 65 miljarder kronor. År 2000 importerade vi för 13,2 miljarder, en ökning med 51,8 miljarder på 21 år. Minskar vi livsmedelsproduktionen ytterligare innebär det ökad import och längre transporter.
Hur många svenska arbetstillfällen har gått förlorade och hur mycket onödiga koldioxidutsläpp har dessa ökade transporter orsakat?
Ett flertal myndigheter och institutioner som jobbar med frågan medger att man utelämnat kolinlagringen i kalkylerna.
Motiveringen är att alla måste räkna på samma sätt… Dvs. lika fel!

”Vedertaget faktum”

Lantbrukaren och debattören Arne Lindström, Umeå, har skrivit flera artiklar om att kon framställs som en klimatbov och att det av medierna framställs som ett “vedertaget faktum”.
”Då och då hör man någon avge klimatlöftet om att sluta äta kött och mejeriprodukter. Det är då kons förmenta utsläpp som skulle vara orsaken, och de utsläppen beskrevs nyligen som ett vedertaget faktum. Ett vedertaget faktum eller sanning är per definition vare sig en sanning eller ett faktum, utan bara en uppfattning som många anslutit sig till. Världshistorien är full av reviderade vedertagna faktum, för att vi idag vet bättre.”
Vi ska alltså sluta äta kött för att kon släpper ut växthusgaser?
Vedertaget faktum? Ny forskning visar att detta är inte stämmer.
Idisslare fanns på Jorden långt före människan, som dök upp först för cirka 200 000 år sedan. Men det var först för 15 år sedan som någon lanserade teorin att just kon av alla idisslare skulle stå för en negativ klimatpåverkan. Denna teori haltar eftersom den påstådda klimatpåverkan har varierat mellan 5 och 50 procent av alla utsläpp. Med en sådan spridning påminner detta mer om en grov gissning än om vetenskaplig teori.
Trovärdigheten blir inte bättre av att kon varit i människans tjänst i 10000 år men tydligen inte lyckats förstöra Jorden förrän de senaste 15 åren!
Fakta finns men det tycks inte påverka VGR.

Lokalt är hållbart
”Vår hembygd blir vad vi äter. Någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss. Så, varför inte vår egen.”
Ät mer lokalproducerade livsmedel, då minskar vi transporterna och därmed koldioxidutsläppen.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Regionens
kunskapslucka
inte hållbar”

”Maten är inget utsläpp.” Myndigheterna har glömt fotosyntesen, skriver lantbrukare Börje Berntsson. Han är kritisk till de kostråd som sprids i samhället just nu, och som bygger på beräknar som inte tagit med fotosyntesen i beräkningarna.
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Gör man det kommer man nämligen fram till att jordbrukets klimatpåverkan har överdrivits.
Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man har inte heller tagit hänsyn till näringsinnehållet och att det skiljer sig mellan olika livsmedel. Näringstätheten i konventionell mjölk är exempelvis åtta gånger större än i ”mjölk” tillverkad av havre.
”Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd”, skriver Börje Berntsson.

Kostråd förnekar fotosyntesen

Ensidig fokus på utsläpp leder fel

Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga konsumtionen av mat, till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter innebär utsläpp av koldioxid, och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras beräkningar. Grödor omvandlar vatten, näring och koldioxid från atmosfären, med hjälp av solenergi, till kolhydrater som djuren kan äta. Det är ett kretslopp. Men myndigheterna räknar bara utsläpp.

Man förstår inte
Man förnekar också betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför exempelvis havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck, och dubbelt så näringstät som soyadryck, i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Man kan undra varför.
Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget skall kunna ses som ett utsläpp av koldioxid, så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.

”Räknas globalt”
Om det skall bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att dom gröna näringarna är dom största och i princip dom enda kolsänkor som vi har i Sverige.
Man kan inte göra som Västra Götalandsregionen (VGR) och utelämna fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det? Att vi skall sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär en övergång till vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Om det ska bli rätt
måste man
räkna rätt”

Regionens jakt på kor fortsätter

”Vi får hoppas att kommunerna är klokare än regionen”

Västra Götaland fortsätter att lägga sig i vad skolelever och patienter i kommunerna äter för mat. Man påstår att maten vi äter innebär ett utsläpp. Och genom sina så kallade klimatbudgetar försöker man påverka kommuner och konsumenter att reducera sin utsläpp.
Det är ett märkligt synsätt och det finns många problem med detta.
Västra Götalandsregionen driver tillsammans med länsstyrelsen projektet ”Klimat 2030. Västra Götaland ställer om.”
”Takten i klimatarbetet behöver öka om klimatmålen ska nås”, skriver regionen på sin hemsida.
För att nå målen samverkar regionen med ”aktörer från alla samhällssektorer och nivåer”. I det arbetet försöker man nu bland annat påverka kommunerna i regionen att att arbetet med upphandling och servering av mat.
Regionen har antagit en koldioxidbudget som visar hur mycket utsläppen måste minska årligen. I denna budget har man bland annat räknat ut hur mycket utsläpp av koldioxid en portion mat i kommunernas verksamhet får orsaka.
Kommuner uppmanas att räkna varje hekto koldioxid för en måltid. Kommunerna ska helst hålla sig till nio hekto, eller 0,9 kilo koldioxidekvivalenter per portion. Med den snäva gräns man satt upp finns inget utrymme för att servera kött, eller andra animaliska proteiner. Detta kan få allvarliga konsekvenser, inte bara för svenskt jordbruk, utan också för skolbarnen.
Problemet är att allt bygger på en felräkning. Ny forskning visar att kornas påverkan på klimatet har överdrivits. (Per Frankelius m fl) Man har inte räknat med den kolinlagring som sker inom jordbruket, inte heller det faktum att kor ingår i ett kretslopp som tillhör den korta kolcykeln.
Man fokuserar enbart på utsläpp.
Räknar man med kolinlagringen så är inte jordbruket något problem för klimatet, eftersom man lagrar mer kol än man släpper ut. När vi frågar regionen om detta får vi svaret att kolinlagringen räknas globalt.
Korna släpper ifrån sig metan. Men även IPCC medger att metanets inverkan på klimatet har överdrivits. Metan har en omloppstid i atmosfären på bara åtta till tio år. Metanets påverkan är därför kortvarig.
Man måste också skilja på det långa och det korta kretsloppet. Kor äter gräs som lagrat kol ur atmosfären. Fossila bränslen tillhör det långa kretsloppet. Kol som varit lagrat länge frigörs vid förbränning av fossila bränslen. Det innebär ett tillskott. Kor innebär inget tillskott.
Regionen har inte tagit till sig den senaste forskningen när det gäller kornas påverkan på klimatet. Och man blandar den korta kolcykeln med den långa. Man fattar alltså beslut på felaktiga grunder. Det finns ingen verklighetsförankring.
Allvarligt är också att regionen angriper det människor behöver varje dag. Barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Det finns en risk att barnen tar skada av att äta enbart vegetarisk mat. Potatis och purjolökssoppa är bara kolhydrater. Det finns inget protein i soppan.
Måltiderna i sig har ingen klimatpåverkan. Det är bundet kol på trallriken.
Regionen liksom skolmatsakademin borde ta till sig fakta, istället för att okritiskt importera klimatbudgetar från en engelsk lobbyorganisation som enbart bygger på utsläpp.
De länder som släpper ut mest koldioxid, som Kina och Indien, kommer inte att minska sina utsläpp. Istället kommer man att öka utsläppen. Sveriges andel av världens totala klimatutsläpp är bara en promille. Vad vi än gör så har det därför mycket liten effekt på klimatet.
Eftersom man överdrivit svenska kors påverkan på klimatet kommer det inte att ha någon effekt att minska konsumtionen av kött och mjölkprodukter. Västra Götalands kampanj kommer därför inte att ha någon praktisk betydelse i den delen. Att lura skolbarnen att sluta äta kött är en meningslös handling. Men den får negativa konsekvenser för Sveriges jordbruk, och för de skolelever som inte får animaliska proteiner.
Man får därför hoppas att det finns politiker i kommunerna som är klokare än de i regionen som fortfarande tror att våra kor är klimatbovar.
Börje Berntsson
Lantbrukare Varekil

”Man får hoppas
att kommunerna
är klokare än regionen”

Vill miljöpartiet införa klimatdiktatur?

Miljöpartiet på Tjörn vill att kommunen utlyser ett klimatnödläge. Men man talar inte om vari detta nödläge består. Vad är det som ska hända?
I samma inlägg talar partiet om havsnivåhöjningar, nederbörd, torka och brist på mat. Det sista är ju intressant eftersom det inte längre finns en enda mjölkbonde på Tjörn. Kommunen har inte heller varit särskilt rädd om den åkermark som finns kvar.
Det handlar om klimatförändringar som ”ofrånkomligen kommer att ske”. Källan för detta är en klimatgala i TV. Hade miljöpartisterna själva läst IPCCs rapport hade de vetat att budskapet bygger på klimatmodellernas värsta scenario, som forskarna bakom IPCC inte längre tror är särskilt sannolikt.
Det handlar alltså mer om tro än vetande.
Vilka konkreta förslag för att åtgärda klimatnödläget vill Miljöpartiet att kommunen vidtar? Som vanligt har miljöpartiet inga konkreta förslag. Man vill bara skrämma upp folk, för att få väljarna att tro att vi befinner oss i ett klimatnödläge, och man använder klimatfrågan för att få alla att göra som partiet vill.
”Vi kräver att alla samhällsområden drar åt samma håll.” Tydligare kan det inte bli. Alla måste inordna sig, och det är miljöpartiets mål som gäller.
”Vi lovar ingenting”. Detaljerade vallöften blir då helt oviktiga, skriver miljöpartiet. Vi ska alltså lita på ett parti som med sin landsbygdsfientliga politik ställt till enorm skada.
”Vi uppmanar andra partier att ge klimatfrågan det utrymme den förtjänar och inte lova saker som kommer att göra det svårare att under kommande mandatperiod nå fram till smarta, hållbara och långsiktiga lösningar.”
”Omställningen kan inte vänta. Den måste ske nu.”
Miljöpartiet överdriver för att skrämma folk till lydnad. Detta med havsnivåhöjningar, det är ren lögn. Vi har fortfarande landhöjning i Sverige. Havsnivån globalt höjs med cirka tre millimeter per år. Och det har pågått i 10 000 år. Det finns inga data som visar att det är några dramatiska förändringar.
Miljöpartiet talar om livsmedelsbrist. Livsmedelsproduktionen på Tjörn minskar hela tiden. Miljöpartiet borde fråga sig varför livsmedelsproduktionen på Tjörn är nedåtgående. Det produceras exempelvis inte en droppe mjölk på Tjörn. Miljöpartiet borde fråga sig hur man kan underlätta jordbruket på Tjörn istället för att sprida skrämselpropaganda och hålla på med plakatpolitik.
Jordbruket är klimatneutralt. Grödor lagrar lika mycket eller mer koldioxid än vad jordbruket släpper ut. Det har forskaren Per Frankelius visat. Miljöpartiet hänvisar till Johan Rockström. Han har inte med fotosyntesen i sitt resonemang.
Genom att öka livsmedelsproduktionen på Tjörn så ökar man kolinlagringen, och kan på så sätt bidra en smula till att minska koldioxidhalten i atmosfären. Miljöpartiet borde alltså ställa om sin politik, och göra den mer jordbruksvänlig.
Det är intressant att Miljöpartiet som bara har stöd av knappt fyra procent av väljarna vill att alla andra partier, inklusive förvaltningen i kommunen, ska lyda miljöpartiet. Är det demokratiskt? Man frågar sig nästan om Miljöpartiet på Tjörn vill införa klimatdiktatur.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Miljöpartiet överdriver
för att skrämma
folk till lydnad”

”Det är bedrövligt att vi som enda land i Västvärlden saknar en särskild minister för jordbruksfrågor”, skriver lantbrukare Börje Berntsson i det här inlägget. Regeringen prioriterar uppenbarligen inte jordbruksfrågorna. När EU:s jordbruksministrar samlas till toppmöte, då skickar Sverige ingen minister.
Pandemin har visat att Sverige behöver öka produktionen av livsmedel. Maten räcker en vecka om gränserna stängs. Istället för stimulera ökad produktion behandlas jordbruket som ett problem för miljö och klimat. Till de redan höga skatterna, och andra pålagor läggs nu ambitiösa miljö- och klimatmål som kommer att begränsa jordbrukets konkurrensförmåga ytterligare.
”Om vi ska få en livsmedelsproduktion som är hållbar så måste vi kunna konkurrera med våra grannländer. Även ekonomiskt. Det kan vi inte idag”, skriver Börje Berntsson.

Sverige satsar inte på jordbruk

EU-toppmöte utan svensk representation

Sverige har just nu ingen jordbruksminister. Inte heller någon landsbygdsminister. Sedan flera år har vi inget jordbruksdepartement. Regeringen prioriterar uppenbarligen inte jordbruksfrågorna.
När EU:s jordbruksministrar samlas till toppmöte, då skickar den svenska regeringen inte någon minister. Man frågar sig varför.
Även i andra sammanhang visar den svenska regeringen att man inte bryr sig om jordbruket. Ofta framställs jordbruket som ett problem. För miljön, och även för klimatet.
Huvuddelen av utsläppen av koldioxid kommer från industrin och förbränningen av fossila bränslen. Ändå framställs jordbruket som ett stort problem. Detta trots att det finns forskning som visar att jordbruket är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt, om man räknar med den koldioxid som lagras när grödorna växer. Genom de åtgärder som föreslås pressar jordbruket tillbaka ytterligare.
Det är lite märkligt att många av de satsningar som görs i klimatets namn leder till ökad produktion av stål och cement. Stål till elbilar och cement till vindkraftverkens fundament. Ståltillverkningen och framställningen av cement är de största enskilda källorna till utsläpp av växthusgaser i Sverige.
Efterfrågan ökar också på råvaror till batteritillverkningen. Om 20 år har vi ett berg av uttjänta batterier som vi inte vet vad vi ska göra av. En ny tickande miljöbomb.
Men medier och myndigheter jobbar för att få skolbarn att sluta äta kött.

Måste öka produktionen
Under pandemin har vi sett att Sverige är dåligt rustat för kriser. Vi har inte tillräcklig produktion av livsmedel inom landets gränser för att klara oss om gränserna stängs. Maten räcker max en vecka. Vi är beroende av import. För allt fler står det klart att vi måste öka vår produktion av livsmedel. Det blir svårt om vi hela tiden betraktar jordbruket som ett problem för miljö och klimat.
I själva verket är jordbruket en näring som också lagrar koldioxid. Vi kan därför inte jämföra jordbruket med andra näringar.
Reinfeldtregeringen förhandlade bort en del av stödet till svenskt jordbruk och bidrog därmed till att försämra vår konkurrenskraft på den internationella marknaden. Nuvarande regering fortsätter att prioritera ner det svenska jordbruket. Skatter och pålagor, miljö- och klimatmål fördyrar svensk produktion och försämrar konkurrenskraften ytterligare.
Sverige har under ett antal år varit passiva i EU-förhandlingarna när det gäller att få tillbaka pengar till jordbruket. När vi gick med i EU var den svenska självförsörjningsgraden runt 80 procent. Nu är självförsörjningsgraden nere i 50 procent på vissa varor.
Om vi ska få en livsmedelsproduktion som är hållbar så måste vi kunna konkurrera med våra grannländer. Även ekonomiskt. Det kan vi inte idag.

Vi importerar kött
Vi importerar mycket animaliska livsmedel. Framför allt kött, mjölk och grädde. Sverige har en potential att producera betydligt mer inte minst av dessa varor, men även livsmedel generellt. Med den jordbruksareal vi har skulle vi kunna producera ett överskott och exportera. Men då krävs det att näringen får förutsättningar så man kan konkurrera.
Det är bedrövligt att vi som enda land i Västvärlden saknar en särskild minister för jordbruksfrågor. Istället för att utse en ny landsbygdsminister lastar man på näringsministern ytterligare en uppgift. LRF, moderaterna och centerpartiet har kritiserat regeringen för att inte ta jordbruksfrågorna på allvar.
Sverige borde vara representerat på ministernivå. Genom att utebli visar regeringen att man inte prioriterar jordbruket.
Att lämna ”walk over” får allvarliga konsekvenser. Det är viktigt att delta för att knyta kontakter och bygga allianser inför avgörande beslut. Vår näringsminister må vara en duktig politiker. Men att lasta på honom ytterligare arbetsuppgifter, kan knappast leda till åtgärder som får fart på svensk produktion av livsmedel. Särskilt inte som kommuner och regioner samtidigt vilseleds av miljölobbyn att skolbarn kan rädda klimatet om de slutar äta kött.
Börje Berntsson

”Regeringen prioriterar
uppenbarligen inte
jordbruksfrågorna”

Om att sila mygg och svälja kameler. Regionen fortsätter sin kampanj mot kött. Påverkade av skickliga lobbyorganisationer. Den stora frågan är varför samhället lägger så mycket resurser på små källor av utsläpp, medan man låter industrin som släpper ut de stora mängderna fortsätta som förut. Lantbrukare Börje Berntsson skriver om konsekvenserna av regionens krav på att varje portion i skolmaten bara får släppa ut 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer kommunerna detta kan skolorna inte servera kött. Det tragiska är att allt bygger på en felräkning. Forskning visar att jordbrukets klimatpåverkan överdrivs.
Samtidigt kan SSAB importera 1,8 miljoner ton kol som förbränns i företagets masugnar i Sverige. SSAB är befriade från skatt och har en generös tilldelning av utsläppsrätter från EU. De får tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker, men bönderna får inte räkna den kolinlagring som sker när deras grödor växer, skriver Börje Berntsson. Hur är detta möjligt?

Snäva klimatkrav på varje portion

Skicklig lobby bakom regionens anti-kött-kampanj

Regionen fortsätter sin kampanj mot kött i skolorna. Genom snäva klimatkrav på varje portion gör man det omöjligt för kommunerna att servera kött till barnen. Politiken vägrar ta till sig ny forskning som visar att allt bygger på en felräkning.

Västra Götalandsregionen har inte ändrat sin klimatstrategi trots allvarliga invändningar om att den bygger på felaktiga beräkningar. Fortfarande har man med ett krav om att skolmaten inte får släppa ut mer än 0,9 koldioxidekvivalenter per portion. Följer man detta innebär det att skolorna inte kan servera kött en enda dag i veckan.
Uträkningen bygger dock på en felräkning. Per Frankelius forskning har visat att köttet inte har den negativa påverkan på klimatet som de institut som regionen bygger sina klimatbudgetar på påstår.
Det allvarliga är att barn som växer och utvecklas behöver animaliska proteiner. Regionen borde därför inte kunna ha kostråd som innebär att skolbarnens mentala och fysiska hälsa riskerar att ta skada.

Bygger på fel data
Ett antal lobbyister förklädda till forskare påverkar inte bara allmänheten, utan även politiken. Ett antal myndigheter jobbar just nu för att ta fram näringsrekommendationer för Skandinavien. De motiverar sitt arbete genom att hänvisa till forskare på Chalmers, och artiklar publicerade i den brittiska tidskriften The Lancet.
Budskapet är att vi drastiskt måste ändra vårt konsumtionsmönster. Allt för att rädda klimatet.
Det är bara ett litet problem. Alltihop bygger på felaktiga data. ”Forskarna” har överdrivit jordbrukets klimatpåverkan, genom att inte ta med fotosyntesen, den kolinlagring som sker när grödor växer. Per Frankelius forskning visar att jordbruket av allt att döma är klimatneutralt, sannolikt också klimatpositivt. Resultatet av hans forskning har presenterats i en artikel som granskats och publicerats i den vetenskapliga tidskriften Agronomy Journal.

Mer sårbara
Sverige kan producera mat så det räcker om vi kan använda betande djur som ger oss mjölk- och köttprodukter. Lägger vi ner den produktionen blir vi ännu mer beroende av import, och mer sårbara vid kriser och konflikter.
Västra Götalandsregionen har försvarat sin kampanj med att; ”Vi grundar våra ställningstaganden på vetenskap.” Men är det vetenskap? De har hämtat sina klimatbudgetar från ett institut som i grunden ägnar sig åt lobbyverksamhet, och som i sin tur har köpt in modellen av ett liknande institut i England. Det handlar inte om oberoende vetenskap, eller grundforskning.
Flera av ”forskarna” blandar dessutom ihop forskning med propaganda och ekonomiskt vinstdrivande verksamhet. Många artiklar är färgade av forskarnas egen uppfattning om djurhållning eller vad man ska äta. Det finns ekonomiska intressen inblandade.
Eftersom de inte har räknat med fotosyntesen kan det aldrig bli rätt på sista raden.
Det allvarliga är hur dessa krafter, som i grunden är politiska, påverkar politiken.

Sila mygg
Miljönämnden i Västra Götalandsregionen lyssnar inte på vetenskapen. Istället lyssnar man på institut som enligt egen utsago arbetar i gränslandet mellan forskning, politik och näringsliv. Det vill säga rena lobbyorganisationer.
Dessa bygger sina klimatbudgetar på de siffror som Per Frankelius visat enbart räknar utsläpp. Kon ingår i ett kretslopp. Den tillför inte ny koldioxid till atmosfären. Det gör däremot förbränning av fossila bränslen som kol och olja.
När man väger olika utsläppskällor mot varandra så kanske man bör ta med de stora utsläppskällorna. Jordbruket är en av de minsta. Ändå hackar alla på jordbruket.
Den största enskilda källan till utsläpp är SSAB. Därefter kommer Cementa på Slite. Och oljeindustrierna.
Vad är viktigast? Stridsvagnar eller mat till våra skolbarn?
Debatten påverkas av att många av miljöaktivisterna också är veganer och djurrättsaktivister. Kötthatet får allt större utrymme i våra medier.

SSAB är värst
SSAB importerade 1,8 miljoner ton kol, bland annat från Australien, som förbränns i företagets masugnar i Sverige. De borde betala en energiskatt bara för kolet på en miljard kronor. Men stålindustrin har undantag och betalar därför ingenting.
SSAB släpper ut 4,9 miljoner ton växthusgaser, och skulle ha betalat en koldioxidskatt på 5,6 miljarder kronor. Men SSAB köper utsläppsrätter av EU, och har ett överskott av utsläppsrätter. Företaget betalar mellan 10 och 20 kronor per ton, samtidigt som en villaägare betalar 1 600 kronor per ton i skatt.
Bolaget kan alltså fortsätta släppa ut koldioxid. Enligt SSAB bygger dessa skattelättnader på ”en politisk önskan om att värna en konkurrenskraftig industri.” (Källa: SVT)
Statliga SSAB kommer alltså billigt undan. Men var finns den politiska önskan att värna konkurrenskraften i det svenska jordbruket?
Man säljer en rätt till industrin att tillgodoräkna sig en kolbindning som redan sker. Men man vägrar låta bönder tillgodoräkna sig den kolinlagring som sker när deras grödor växer.

Köp av utsläppsrätt
Det är inte bara ståltillverkningen som kan fortsätta släppa ut koldioxid. Andra branscher som släpper ut stora mängder är cement och olja. Tillsammans står dessa för huvuddelen av de svenska utsläppen. Men de kan alltså fortsätta genom att köpa sig utsläppsrätter.
Miljöaktivister och medier framställer istället kon och jordbruket som den stora klimatboven. Trots att flera forskare visat att detta bygger på felräkningar. Och som en konsekvens av detta, ska skolbarnen på Orust sluta äta kött i skolan. Det är i alla fall vad regionen vill.
En undersökning som livsmedelsverket gjort visar att en klar majoritet av skolbarnen vill att skolan också serverar kött. Frågan är vad som skulle hända om skolbarnen på Orust också kunde köpa sig utsläppsrätter, för att få en allsidig kost och kunna utveckla sin hjärna.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Vad skulle hända
om skolbarnen på Orust
också kunde köpa utsläppsrätter”

”Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja”, skriver lantbrukare Börje Berntsson i det här inlägget.
”Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.”

”Aningslösa medier sjunger med i vegokören”

Expressen har hoppat på vegotrenden och publicerar på sin debattsida artiklar med rubriker som; ”Skolorna måste sluta normalisera köttätandet” och ”Sluta servera kött till Sveriges skolbarn”. Skribenterna vill att vi ska sluta äta kött.
I den senaste artikeln uppmanas Sveriges kommuner att sluta servera kött till skolbarn.
”Att konsumtionen av kött leder till negativa konsekvenser i samhället är inget nytt”, hävdar man i artikeln. Man påstår också att överkonsumtion av kött inte är hälsosamt, och att kött är skadligt för klimatet. Slutligen hävdar man att 1,3 miljoner barn skulle må betydligt bättre om skolorna slutar servera kött.
Ingenting av detta är sant.
Den påstådda överkonsumtionen av kött är en myt. Rekommendationen ligger på 500 gram kött per vecka. Just nu ligger vi fem procent över rekommendationen. Det är ju ingen alarmerande överkonsumtion.
Jordbruksverket har tagit fram siffror. Resultatet ifrågasattes av andra myndigheter som inte trodde på siffrorna. De stämde inte med myten.

Flera felkällor
Det finns flera felkällor. En är skillnaden mellan slaktvikt, rå vikt och konsumtion. Går man på slaktvikt, 59,5 kilo per person och år, blir det fel. Kött som konsumeras är i själva verket 28,5 kilo per person och år. Kostråden ligger på 26 kilo.
Påståenden om en stor överkonsumtion av kött är alltså en myt. Frågan är vem som sprider den och varför.
Den andra lögnen som Expressen sprider är att det inte är nyttigt att äta kött. Enligt dietister behöver vi en varierad kost. Kvinnor som i snitt bara äter 476 gram per vecka, lider ofta av näringsbrist. Det är ett större problem när människor äter för lite kött än för mycket. Och detta gäller särskilt för skolbarn som växer och utvecklas.
Hjärnan behöver en del näringsämnen för att utvecklas som bara finns i kött och fisk.
Det påstås att det är fullt möjligt att få i sig de näringsämnen man behöver på andra sätt. Men det är fel. Det är exempelvis väldigt låga halter Omega 3 i vegansk mat. Och det finns ingen vitamin B 12 vare sig i baljväxter eller korn.
Äter man för lite kött så riskerar man att få en rad bristsjukdomar.

Skolbarn vill ha kött
Påståendet att skolan inte ska servera kött för att det riskerar att förkorta skolbarnens liv är fullständigt fel. Det finns inga bevis för det. Barn behöver animaliska proteiner. Det finns ingen vegetarisk meny som inte behöver kompletteras med kosttillskott.
Skolbarn vill äta kött. Det visar ungdomsbarometern från år 2020. 82 procent av eleverna i högstadiet och gymnasiet säger nej, och bara 12 procent kan tänka sig att gå över till vegansk mat. Har man inte eleverna med sig, är risken stor att eleverna väljer att inte äta i skolbespisningen, och istället väljer att gå till närmatse hamburgerrestaurang.
Vidare påstår man att kött inte är bra för klimatet. ”Ge klimatet en chans”.
Konsumtionen av kött har ingen negativ inverkan på klimatet. Påståendet bygger på en felräkning. Man har inte med den kolinlagring som sker när grödor växer. Man har inte räknat med fotosyntesen.
Kor ingår i ett kretslopp, den korta kolcykeln, och det har man inte heller tagit hänsyn till. Man har bara räknat utsläpp.

Meningslös symbolpolitik
Om åtgärder man vidtar inte har någon verklig påverkan, utan bara är symbolpolitik, då är det de meningslösa att genomföra. Man kan inte tvinga skolbarn att sluta äta kött. Inte mot deras vilja.
Men det allvarliga är att hela kampanjen mot kött bygger på felaktiga siffror.
Och påståenden att vi kan rädda klimatet genom att sluta äta kött är ren lögn. Vem som helst som sätter sig in i frågan kan själv räkna ut att det inte kan påverka klimatet om så varenda kommun skulle slopa köttet på menyn.
Kornas negativa inverkan på klimatet är en lögn. Den blir inte mer sann för att den upprepas många gånger. Aningslösa medier sjunger med i kören, och statliga myndigheten betalar ut bidrag till extremister som sprider lögner som skadar en av de viktigaste basnäringarna i Sverige. Hur är det möjligt.
Börje Berntsson
Lantbrukare, Varekil

”Fem procent
är ingen alarmerande
överkonsumtion”

Börje Berntsson, lantbrukare, Varekil

Häxjakten på kor måste få ett slut

För femton år sedan ”upptäckte” en forskare att kon släppte ifrån sig metan, och i en yrvaken klimatdebatt hittade man en politiskt accepterad syndabock – kon.
Yrvakna måste många forskare ha varit då kornas påstådda andel av klimatutsläppen varierat från några få till rekordsiffran 51 procent från det då ansedda Climate Watch Institute, vars anseende rimligen borde ha skamfilats av siffrorna.
Sedan dess har diverse siffror kastats fram som nya bud och gissningar, men citerats som om de vore sanningar. Att kon och övriga idisslare rapat metan i hundratusentals år UTAN att förstöra jorden, det spelade ingen roll! Några hundra tusen år av empirisk kunskap borde ju annars vara det yttersta beviset på att dessa forskare måste ha haft större otur då de tänkte för femton år sedan, än ”Vår Herre” hade då han en gång skapade kor, älgar, renar och alla andra idisslare?
Nu har det gjorts nya seriösa och väl dokumenterade studier för att förstå det kretslopp och ekosystem som kon befinner sig i, något som benämns som ”den biogena kolcykeln”.

Kontentan är att kons metan så småningom bryts ner för att via fotosyntesen ingå i det foder hon äter, vilket då förklarar varför de historiskt enorma mängderna av idisslare aldrig ”lyckats” förstöra jorden. Det är skillnad på metan och metan beroende på dess ursprung. Vid oförändrat antal idisslare blir därför metanet ett nollsummespel vars klimatpåverkan följaktligen är NOLL.

Om media, politiker och forskare var väldigt snabba på att döma kon utan bevis, så är man pinsamt tysta då det nu kommer fram nya rön som säger något annat. I klimatdebattens spår har många beteenden behäftats med ordet ”skam”, men vad kan vara skamligare än att förtiga sanningen om kons obefintliga klimatpåverkan? Det har inte varit ett enda reportage, artikel eller TV-inslag som belyser dessa nya rön, vilket inte hedrar en yrkeskår som annars säger sig söka sanningen. Att samma forskare som dömt kon skulle medge att de har haft fel är nog för mycket begärt, men det finns många forskare som har en helt annan historia att berätta – om någon ville lyssna…

Enligt gammal god svensk ämbetsmannatradition rättar man sig efter vad någon högre upp säger, så var finns det civilkurage och mod som vågar skicka nya direktiv till våra svenska myndigheter? Med nya rön måste man göra nya beräkningar och revidera alla dessa ”klimatsmarta” och felaktiga mattips, för om vi skall göra något – då bör vi också göra rätt! I sin senaste publikation uppmanar t.ex. ICA konsumenten att byta ut mjölk och grädde av klimatskäl, och om du skulle ha problem med smaken får du den klatschiga uppmaningen av ICA: ”Skam den som ger sig”! Skam ja, jag väntar nu bara på när även ICA får stå och skämmas…

Efter femton år av ren häxjakt på kon är det hög tid att andra får ta hennes plats vid skampålen. Det kan väl ändå inte vara så att politikerna satsat så mycket av sin trovärdighet på kons påstådda klimatpåverkan, att man hellre blundar för sanningen än att behöva medge att man tyvärr var för snabba i att döma kon? Några kanske måste stå där med en mindre klädsam skammens rodnad, men det får inte vara något hinder för att både kor och bönder skall få den upprättelse de så väl förtjänar.

Arne Lindström

”Hög tid
att andra
får ta kons plats
vid skampålen”

Vattenmyndigheterna trotsar riksdag och regering. Genom att vägra anpassa sitt arbete till de beslut som tagits i riksdag och regering, så kommer många ägare till små vattenkraftverk att tvingas riva ut. Inget av det politiken beställde har myndigheterna levererat. ”Inte en enda vattenförekomst påverkad av vattenkraft har klassats som KMV”, skriver Johan Hillström, ordförande i Västsvensk Vattenkraftförening, som också kritiserar vattenmyndigheterna för de samråd som nyligen genomförts. ”Man kan milt sagt säga att mötet var en uppvisning av total arrogans, oförmåga och brist på omdöme. Vattenmyndigheterna är uppenbart fullständig tondöva inför vad riksdag och regering gett dem order om att göra.”

VA-myndigheter vägrar lyda riksdagen

”En krigsförklaring mot småskalig vattenkraft”

Den Svenska vattenkraftsbranschen är på väg in i ett 20 årigt program av omprövningar i syfte att ge enhetliga, moderna tillstånd och att göra miljöanpassningar vid kraftverken.
Vägen hit har varit lång och krokig. De vattenförvaltande myndigheterna har pressat enskilda kraftverksägare och tänjt på tillämpningen av lagstiftningen till den gräns att Riksdagen blev tvungen att stifta ny lag. Denna är tydlig med att myndigheterna skall ändra sina vägledningar och föreskrifter så att Sverige tillämpar alla förenklingar och undantag som EU-rätten medger fullt ut. Exempelvis att klassa vattenförekomster som är påverkade av vattenkraft som Kraftigt Modifierade Vatten (KMV) eller att ställa mindre stränga krav (MSK). Dessutom beställdes att förenklingar skulle införas för just den småskaliga vattenkraften. Allt detta fick vattenmyndigheterna i uppgift genomföra som ett 3-årigt uppdrag redan 2017.
Nu skulle uppdraget varit slutfört, vilket mycket passande sammanfaller med att vi är på väg in i en ny 6-års period för vattenförvaltningen och anpassningen till EU-s vattendirektiv.

Inget har gjorts
Tyvärr kan vi konstatera att resultatet av vattenmyndigheternas arbete är noll. I Västerhavets vattendistrikt har ingenting gjorts i linje med vad riksdag och regering gett order om. Inte en enda vattenförekomst påverkad av vattenkraft har klassats som KMV. Inga förenklingar har införts – tvärtom har allt gjorts mer komplicerat än tidigare. Vattenmyndigheten struntar helt enkelt i vad uppdragsgivaren (Riksdag och Regering) beordrat dem att göra, genom att skylla på Havs- och vattenmyndigheten, som i sin tur skyller på vattenmyndigheterna eller EU. Ingen vill ta ansvar för den aktuella situationen, alla skyller på andra.
Den småskaliga vattenkraftbranschen hade, baserat på erfarenhet, låga förväntningar på resultatet av myndigheternas tillämpning av den nya lagstiftningen. Tyvärr besannades farhågorna vilket visade sig när vattenmyndigheterna den 18 mars höll ett digitalt samrådsmöte specifikt för verksamhetsutövare inom vattenkraft.
Ordet samråd och dess innebörd är något som vattenmyndigheterna (bland mycket annat) inte förstår eller bryr sig om innebörden av. Alla åhörares mikrofoner var avstängda och man svarade på de frågor som ställdes i mötets chatfunktion genom att prata runt frågan utan att besvara den i sak, eller hänvisa till andra myndigheter.

Brist på omdöme
Man kan milt sagt säga att mötet var en uppvisning av total arrogans, oförmåga och brist på omdöme. Vattenmyndigheterna är uppenbart fullständig tondöva inför vad riksdag och regering gett dem order om att göra.
Vattenmyndigheterna hade chansen, helt i linje med vad dess vattenvårdsdirektör Annika Ekvall tidigare framfört, att nu i samband med ingången i nästa 6-års period revidera och anpassa sitt arbete.
Något som man helt struntat i. Istället förklarar man krig mot småskalig vattenkraft.
Branschen har efter många års diskussioner förberett sig på att konstruktivt genomföra omprövningar och miljöanpassningar. Tyvärr så kan vi bara konstatera att vi nu på grund av myndigheternas ovilja och oförmåga är tillbaks, eller rättare sagt kvar på ruta ett.
De som kommer drabbas av denna destruktiva myndighetsutövning är i vanlig ordning landsbygdsborna och främst då de kraftverksägare som först ska ompröva sina verksamheter, vilket vi beklagar.

Många tvingas riva
Utan mindre stränga krav genom KMV och MSK, så kommer många små vattenkraftverk bli tvingade att riva ut. Inte ens grundlagens skrivningar om äganderätten tycks gälla för småskaliga vattenkraftverk.
KMV och MSK har enbart använts till storskaliga kraftverk, vilket innebär att myndigheterna medvetet gör avsteg från den demokratiska principen om allas lika rätt inför lagen.
Frågan är hur många enskilda kraftverksägare som ska förlora sina tillgångar och hur mycket natur och kulturmiljöer som ska raseras innan riksdagen åter tvingas agera, att göra om och göra rätt genom att formulera lagstiftningen så att den inte kan vantolkas genom ytterligare myndighetstrots.
Johan Hillström
Ordförande Västsvensk Vattenkraftförening

”Vattenmyndigheterna
är fullständigt tondöva
inför riksdag och regering”

Var nationalsocialismen en rörelse som hör hemma till höger eller vänster på den politiska skalan? Det är en fråga som inte är så lätt att svara på. Problemet är aktuellt eftersom det pågår en debatt där olika sidor i dagens politik anklagar varandra för att förhålla sig på det ena eller andra sättet. Eftersom den debatten blivit allt mer polariserad, och lett till personangrepp på sociala medier, bad vi historikern Per Bolander teckna en bakgrund till framväxten av NSDAP och den tyska nationalsocialismen och dess ideologiska rötter.

Nazismen – höger eller vänster

”Hitler soldat i den röda rådsrepubliken”

Det har länge pågått en debatt om nazismens ideologiska rötter. Om rasismen och nationalismen råder det naturligtvis ingen tvekan men hur såg nazismen på samhällets ekonomiska och sociala utveckling? Det är här som frågan om nazismen var höger eller vänster uppstår.
Höger betyder i grunden en konservativ inställning, att bevara gamla traditioner och det gamla klassamhället. Kung, kyrka, gamla seder och bruk. Nazismen var absolut motståndare till detta, de ville genomföra en radikal förändring av hela samhället. De krafter i Tyskland som hoppades att Hitler skulle visa sig salongsfähig blev bittert besvikna.
Exkejsaren, Vilhelm II, blev kvar i sin exil i Holland trots att han inbillat sig att nazismens seger skulle innebära monarkins återuppståndelse. Den gamla feodala indelningen av Tyskland i kungariken (Sachsen, Bayern etc), furstendömen och grevskap krossades fullständigt och ersattes av Gaue lett av en Gauleiter. Den katolska kyrkan utsattes för den värsta förföljelsen i sin historia. De kapitalistiska företagsledarna förlorade all politisk makt och tvingades följa direktiven från Görings departement för fyraårsplanen (Sovjet hade femårsplaner).

Ett tyskt folkhem
Om vi börjar från början ser vi att dessa tankar fanns med vid nazismens födelse. Under första världskriget upplevde de tyska soldaterna en social gemenskap som många beskrivit som revolutionerande. Detta levde kvar efter krigsslutet. Frontens ”Kameradschaft” och ”Frontgemeinschaft” skulle ge upphov till ett äkta tyskt ”Volksgemeinschaft”, en folkgemenskap där alla skulle vara socialt jämlika och statens inkomster skulle fördelas till hela folket i form av fri sjukvård, skola, semesteranläggningar o s v.
Exempel på det senare projekterades också av fackföreningsrörelsen Deutche Arbeitsfront i projektet KdF, Kraft durch Freude, där den bärande tanken var att arbetare också skulle ha råd med semester och kunna köpa sig en egen bil. Ett resultat blev världens största semesteranläggning, Seebad Prora på Rügen, en 4,5 kilometer lång huslänga designad för en halv miljon gäster årligen, samt projektet KdF-Wagen där man byggde en helt ny stad, Wolfsburg, för att tillverka en bil alla skulle ha råd med, Wolksvagen.
Det gamla klassamhället skulle ersättas med en meritokrati där alla skulle ha samma chanser oavsett familjebakgrund. Som synes finner man här likheter med de svenska socialdemokraternas idé om ”Folkhemmet”, som Per-Albin Hansson beskrev i ett tal i riksdagen.

En röd rådsrepublik
Grundarna av nazistpartiet var genomsyrade av dessa idéer och även Hitler var påverkad och tycks till en början ha haft svårt att bestämma sig för vilken politik han skulle stödja. När han kom tillbaka till Bayern efter kriget 1919 så tjänstgjorde han som soldat i den röda rådsrepubliken i provinsen. Det finns en film som visar hur Hitler gick med i begravningståget för den mördade tysk-judiske socialistledaren Kurt Eisner, en av ledarna för den bayerska sovjetrepubliken, med en röd armbindel.
Efter rådsrepublikens kollaps värvades Hitler av den tyska armén till att bli spion och angivare och det var i den egenskapen som han den 12 september 1919 bevistade ett möte med det Tyska Arbetarpartiet DAP, Deutsche Arbeiterpartei. Partiets grundare, Anton Drexler, hade börjat som låssmed och arbetade nu i Munchens järnvägsverkstäder. Under kriget hade han tillhört ”Förbundet för främjandet av fred enligt arbetarklassens linjer”.
Efter krigsslutet gick han med i ”De politiska arbetarnas cirkel” och grundade DAP. Drexlers huvudidé var att bilda ett politiskt parti som skulle bygga på arbetarklassen men också, till skillnad från Socialdemokraterna, vara starkt nationalistiskt. Det innebar, till exempel, att områden med tysktalande befolkning, som Österrike och Sudetlandet, skulle få ansluta sig till Tyskland. Hitler blev så begeistrad av Drexlers budskap att han avslutade sin karriär som angivare och gick med i DAP.

Ett socialistiskt parti
Mycket snabbt lyckades Hitler ta över makten i partiet och 1920 bytte det namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, NSDAP. I samband med detta antog partiet ett program i 25 punkter. Några av dessa är värda att undersökas lite noggrannare.
En punkt fastslog att trusterna skulle socialiseras, en annan att jordräntor och spekulation i jord skulle förbjudas. Vidare skulle alla inkomster som inte var förtjänade genom arbete tillfalla staten och dödsstraff införas för ockrare och profitörer.
Detta ekonomiska program hade utarbetats av Gottfried Feder som skrivit boken ”Upphävandet av ränteslaveriet”. I likhet med kommunisterna planerade man att ta makten i en revolution och ”sopa bort borgarpacket”.
Som bekant gick det inte så bra för nazisterna när de 1923 försökte göra sin revolution. Upproret slogs ner och Hitler hamnade i fängelse där han passade på att skriva sin bestseller ”Mein kampf”. Det var också där som han tänkte över den politiska situationen och beslöt att från och med nu ta makten med demokratiska medel.
För att göra detta behövde han avlägsna sig från de mest radikala idéerna i partiprogrammet eftersom tyskarna, innerst inne, inte är revolutionärer. Ändå fortsatte partiet att locka väljare från traditionellt vänstersinnade grupper. Till sist röstade nästan en tredjedel av den tyska arbetarklassen på NSDAP. Som mest fick partiet 44 procent av rösterna i fullt demokratiska val.

Vänsternazister i Sverige
Detta var inte unikt för Tyskland. I slutet av 1920-talet splittrades det svenska kommunistpartiet i en Moskvatrogen falang som fick cirka 70 000 röster och en mer självständig falang som fick cirkaa 100 000 röster. Majoriteten bytte namn till Socialistiska Partiet och inledde en märklig utveckling där man till slut anammade nationalsocialismens ideologi.
Under sin ledare Nils Flyg tog man under andra världskriget ställning mot de franska och engelska kolonialmakterna och den amerikanska imperialismen. Vilket naturligtvis innebar att man tog ställning för Nazityskland.
Det finns många fler exempel att ta upp vilket visar att frågan om nazismen var höger eller vänster inte är så lätt att avgöra som många tror.
Per Bolander

”En tredjedel
av den tyska arbetarklassen
röstade på NSDAP”

Är det etiskt av Uppdrag Granskning att använda samma omdiskuterade metoder mot bönder som saknar mediavana, som man använder för att avslöja makthavare? Det ifrågasätter journalisterna Kerstin Davidsson och Göran Åhrén, som är kritiska till den dåliga faktakollen och överdrifterna i en serie program om jordbruk och djurhållning. Programmen håller inte tillräckligt hög kvalitet. Den största skandalen är att redaktionen jämställer anmälan eller föreläggande med fullbordat brott.

UG bjuder på misslyckad sufflé

Kampanjen mot svenskt jordbruk håller inte

Uppdrag Granskning, UG, uppvaktas ständigt av olika intressen. Det finns flera exempel på missförhållanden som UG aldrig tar upp, trots ett stort allmänintresse. Det är därför förvånande att UG gjort så många program om djurhållningen inom jordbruket.
Under ett års tid har UG granskat svensk djurhållning i fyra program, på ett sätt som kan få allmänheten att tro att detta är ett mycket stort och omfattande problem. Det är det inte.
UG har inte heller beaktat nya fakta som delvis ger ena annan bild av de enskilda gårdar som pekas ut i programmen. I programmet Arlagården, sänt i januari 2020, visas bilder som tagits av djurrättsaktivister som olovligt tagit sig in i stallet på en mjölkgård i Hälsingland. Bilderna visar kor som vadar i gödsel. Det som hade hänt var att utgödslingen gått sönder, vilket inte framgår av inslaget. Den uppmärksamma tittaren kan dock se att korna var rena, de hade alltså inte legat i sörjan på golvet. Men trots att UG:s reporter efteråt upplysts om detta, visas samma bilder i ytterligare tre program utan att UG förklarar vad bilderna visar.

Friad bonde hängs ut
När UG den 13 januari i år granskar Krav visas en bild på en sugga som konstaterades ha ett benbrott efter ankomst till slakteriet. För detta åtalades lantbrukaren för djurplågeri.  I tidningen Land Lantbruk träder lantbrukaren fram och ger sin version. Såväl lantbrukaren som chauffören av slakteribilen intygade vid rättegången att suggan inte varit halt före ankomsten till slakteriet och domstolen friade lantbrukaren på alla punkter.
I UG redovisas bara ett vittnesmål från veterinären som anmälde, men inte domskälen. Varför lantbrukaren friades av domstolen, tycks inte vara relevant för UG: s redaktion. På Land Lantbruks fråga svarar Ali Fegan: ”Vi ville belysa att djur kan fara illa.”
Det är en allmän rättsprincip att man har rätt att betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Här dömer UG bonden som skyldig, trots att han friats i domstol. Det är ett allvarligt misstag.
Flera av de andra exemplen i programmet om Krav är tveksamma. Några lantbrukare hade Krav redan stängt av, en hade överlåtit gården.

Kampanj mot jordbruket
Detta ger oss som har en viss insyn i branschen ett intryck av att UG för en kampanj mot svenskt jordbruk och i synnerhet animalieproduktionen. Sverige har i en internationell jämförelse en bra djurhållning och mycket strängare djurskyddsregler än i många av våra konkurrentländer. Problem uppstår naturligtvis ändå, precis som i alla branscher. Det är oundvikligt. Det handlar om människor som i många fall själva ska se till sina djur 365 dagar om året. Och människor kan bli sjuka eller hamna i personliga kriser.
Problemets omfattning står knappast i proportion till uppmärksamheten. Men framför allt kan man ifrågasätta UGs arbetsmetoder i de reportage som publicerats om jordbruket. UG har under årens lopp utvecklat metoder för att få makthavare att prata, alternativt på olika sätt ändå komma åt ”sanningen” när makthavare vägrar att ställa upp. Dessa metoder har ibland utsatts för kritik. Det gäller exempelvis smygfilmning.
Man har försvarat sina metoder med att man granskar makthavare, som inte vill ställa upp eller försöker hindra journalisterna i sitt arbete. Nu använder UG samma metoder för att ”granska” bönder som saknar mediavana. Och de är inte heller är att betrakta som makthavare. Det uppfattar vi som djupt oetiskt. Journalistikens yrkesregel nummer sju säger att journalisten måste visa särskild hänsyn mot ovana intervjupersoner.

En misslyckad sufflé
Det är vår uppfattning att UGs så kallade granskning av jordbruket inte håller den journalistiska kvalitét som vi tidigare varit vana vid. Det är också vår uppfattning att man har blåst upp ett problem som i verkligheten inte är särskilt stort. Skulle alla fakta redovisas skulle troligen hela programidén sjunka ihop som en misslyckad sufflé.
Det finns ett gammalt talesätt bland journalister som lyder ”kolla inte en bra story, då kan den spricka”. Det tycks vara ett motto som vägleder Uppdrag Gransknings redaktion. Men det är framför allt vår uppfattning att UGs redaktion brister när det gäller den journalistiska etiken. Det är oetiskt att använda samma metoder som man ibland måste ta till för att granska makten, mot människor som saknar mediavana.
När redaktionen själv inte förstår allvaret i att hänga ut bönder som friats från anklagelserna i domstol, och trots den friande domen framställa dessa som skyldiga, då har Uppdrag Granskning definitivt gått för långt. En ursäkt från redaktionen till utpekade bönder skulle vara på sin plats.
Kerstin Davidsson
Göran Åhrén

”Man har blåst upp ett problem
som i verkligheten
inte är särskilt stort”

Jordbruket är en kolsänka. Västra Götalandsregionen bortser från verkligheten när man skapat regionens klimatbudget, skriver lantbrukare Börje Berndtsson. Han fortsätter debatten med regionen om deras arbete med klimatet, som när det gäller jordbruket, bygger på ett felaktigt sätt att räkna. Man räknar bara utsläpp och har glömt att odlade växter också lagrar kol när de växer. Felräkningen får allvarliga konsekvenser eftersom man vilseleder beslutsfattare ute i i kommunerna. I inlägget kritiserar Börje Berndtsson också kommuner som slutar servera elever mjölk, med hänvisning till miljön. ”Det är en skandal att en skattefinansierad svensk myndighet tar så extremt dåliga beslut som inte är förankrade i verkligheten”, skriver Börje Berndtsson.

Regionen manipuleras

Klimatbudget saknar förankring i verkligheten

Regionen har blivit manipulerad. Den klimatbudget som regionen arbetar med har ingen anknytning till verkligheten. Regionen har blivit förd bakom ljuset av krafter som enbart ser den negativa påverkan jordbruket har på klimatet. Inte den positiva.
Västra Götalandsregionens miljönämnd har producerat en klimatbudget som i förlängningen sänds till kommunerna i regionen. Den kallas för kommunernas klimatlöften, ”Klimatlöften 2030”.
Klimatlöftena bygger på FNs klimatpanels sätt att räkna, det vill säga att enbart räkna utsläpp, och inte ta med kolinlagringen. IPCCs sätt att räkna som regionens miljönämnd kopierat innebär att man satt punkt innan fotosyntesen. Man har inte räknat med den biologiska processen.
Dessutom räknar IPCC utsläpp utan hänsyn till om källorna är fossila eller biologiska. Fotosyntesen som är förutsättningen för allt liv, fångar lufthavets koldioxid och förvandlar det till ALL fast materia. Gräs träd och buskar djur och människor.
Regionens sätt att räkna innebär att man bortser från verkligheten.

En kolsänka
Verkligheten är att svenskt jordbruk är en kolsänka. Till skillnad från industri och stora städer så lagrar jordbruket mer kol än man släpper ut. Mer jordbruk ger alltså mer kolinlagring, vilket betyder att vi kan dricka mjölk och äta kött utan att påverka klimatet negativt. Ju mer vi odlar, ju fler kor vi har, desto mer kol lagrar vi.
Genom att konsumera livsmedel från svenskt jordbruk reducerar vi dessutom påverkan från långa transporter. Vi har goda förutsättningar för att producera animaliska livsmedel i Sverige, som mjölk, ost och kött. Det är alltså inte negativt för klimatet att äta kött och dricka mjölk. Tvärt om.
Lantbrukets grödor, i form av råg, veten, havre, ärtor och bönor, liksom vall och betande djur, tar upp mycket mer än Sverige släpper ut.
Även skogen är en kolsänka. Skogens tillväxt fångar 140 miljoner ton koldioxid per år.

En skandal
Västra Götalandsregionen verkar inte ha förstått vilken roll jordbruket har i kolcykeln. Man gör samma misstag som IPCC och räknar bara utsläpp.
Kommunernas klimatmål redogörs i regionens kostråd till kommunerna i punkt 13. Här har man lyckats räkna ut utsläpp per portion. Och det kan man alltså göra eftersom man inte har med fotosyntesen i sitt sätt att räkna. Eftersom fotosyntesen inte finns med i tankevärlden, så förstår man inte att materian (maten) som ligger på tallriken i grunden är en kolförening och alltså innehåller bundet kol. Maten är alltså en kolsänka. Nästa tankevurpa är att utsläppsmålet satts till 0,9 koldioxidekvivalenter. Det innebär att skolorna i fortsättningen enbart kan servera veganmat. Om man ska följa det här.
Från dagisbarnets två års ålder, till förskolan, till högstadiet, så är de hänvisade till vegetarisk mat.
Åldringsvården är ofta hänvisad till samma kostenhet. De gamla kommer att långsamt svälta ihjäl på den här kosten.

Barnens hälsa äventyras
Skolbarnens fysiska och mentala hälsa äventyras. Näringstätheten i växtbaserad kost är fyra till fem gånger lägre än i animalisk. Ett barn måste alltså äta 400 gram vegetariskt för att nå samma mängd protein som med 100 gram animalisk kost. Vegetarisk mat saknar dessutom viktiga näringsämnen.
Aminosyrorna är färre. Järn och omega 3- halterna är låga. Vitamin B-12 saknas helt, en förutsättning för kroppens signalsystem.
Det är en skandal att en skattefinansierad svensk myndighet tar så extremt dåliga beslut som inte är förankrade i verkligheten.
Det finns kommuner som uppmanar elever i skolorna att sluta äta kött. Och det finns kommuner som slutar servera mjölk, och påstår att man gör det av miljöskäl.
För det första så har det ingen som helst påverkan på miljön om barnen får mjölk eller inte i skolan. Man gör barnen en otjänst eftersom de inte får i sig 18 livsviktiga ämnen, mineraler och vitaminer om de inte dricker mjölk.

Problemen är fossila
Det förefaller som en del har svårt att skilja på miljö och klimat.
När frågan ställs på vilket sätt miljön blir bättre av att eleverna slutar dricka mjölk, svarar man med att skylla på transporterna. Man undrar om Arlabilen, som för övrigt drivs av bioenergi, kör en vända extra till skolorna bara för att leverera mjölk. Så är det ju inte.
Mjölken kommer med samma distributionsbilar som levererar de andra matvarorna.  Och den kör till skolan med mat oavsett om eleverna dricker mjölk eller inte.
Klimatalarmismen börjar mer och mer likna en religion. Alla måste anpassa sig, och dra sitt strå till stacken. Sakargument fungerar inte längre. Man måste väl ändå göra vad man kan, får man ofta höra.
Det är lätt att glömma att är klimatproblemen faktiskt är fossila.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Regionen gör
samma misstag som IPCC
och räknar bara utsläpp”

Hur ska man räkna? Är kolinlagringen inte intressant i klimatdebatten? Spelar det någon roll om en verksamhet tillhör den korta eller långa kolcykeln? Börje Berndtssons inlägg sätter fingret på ett växande problem. Frågan varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst, menar han. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring. Mot den bakgrunden kan man ställa frågan om det är rätt att lura barn att de kan rädda klimatet genom att sluta äta kött?

Kampanjen bygger på räknefel

Barnen luras tro att de kan rädda klimatet

För cirka fyra veckor sedan så ställde kostenheten i Orust kommun upp så kallade bordsryttare i skolmatsalarna. Där påstås bland annat att människan är orsak till klimatförändringarna, men att vi kan vända utvecklingen om vi slutar äta kött.
Detta är en ren lögn.
Korna ingår i den korta kolcykeln och har därför inte den påverkan på klimatet som man påstår. Gräset lagrar kol när det växer. Gräset tar upp kol ur atmosfären genom fotosyntesen, och korna släpper sedan ut lite växthusgaser när de rapar. Utsläppen från korna innebär alltså inget tillskott av koldioxid i atmosfären.
När man förbränner fossila bränslen, frigörs kol som varit lagrat djupt nere under marken i tusentals år. Vid förbränning innebär det ett tillskott. Det är den långa kolcykeln.
Många experter skiljer på den långa och den korta kolcykeln.

Påverkan överdrivs
Problemet när man utser korna till klimatbovar är att man inte tagit med kolinlagringen i ekvationen. Det innebär att kornas påverkan på klimatet överdrivs av miljöorganisationer.
Sverige som land är klimatneutralt. Vi lagrar lika mycket koldioxid som vi släpper ut.
Sveriges andel av klimatutsläppen är dessutom väldigt liten, så liten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad vi gör. Om alla i Sverige slutar äta kött kommer det inte att märkas på klimatet. Det blir bara en symbolhandling.
Detta har Naturskyddsföreningen erkänt. Man hävdar dock att vi ska göra allt vi kan ändå, för att visa andra länder vägen.
Detta sammantaget innebär att man lurar skolbarnen på Orust när man påstår att de kan påverka klimatet genom att sluta äta kött.
Vidare används bordsryttarnas budskap i skolans undervisning. Skolan lär alltså ut en lögn till skolbarnen.

Barnens livslust
Hur övertygade vi vuxna än är om att alla måste dra sitt strå till stacken så måste vi förstå att detta handlar om symbolhandlingar som i praktiken har väldigt liten effekt på klimatet. Är det då rätt att ställa detta mot vad det innebär för barnen, att de riskerar att inte får i sig tillräckligt med animaliska proteiner och näringsämnen för att utvecklas.
Det finns också en moralisk sida av saken. Är det rätt att måla upp en hotbild som riskerar att ta ifrån barn och unga deras livslust, och som kan framkalla ångest och skuldkänslor.
Bakom kampanjen står Skolmatsakademin som finansieras med skattemedel och är organiserad av Västra Götalandsregionen. Det finns en klimatsamordnare i Västra Götalandsregionen, som för övrigt är miljöpartist, och som har upprättat en koldioxidbudget. Den beräkningsmodellen som används sammanställer endast alla koldioxidutsläpp. Man räknar alltså inte plus och minus, utan bara minus.

Manipulerar verkligheten
Det är som om man som företagare bara skulle redovisa sina utgifter, men inte sina intäkter.
Man tar inte hänsyn till regionens kolinlagring. Inte heller till Orust kommuns 386 kvadratkilometers landareals kolsänka. Man tar heller inte hänsyn till kolets kretslopp. Eller att den korta kolcykelns påverkan på klimatet är obetydlig.
Man manipulerar alltså verkligheten.
Koldioxid är ingen förorening. Koldioxid är en förutsättning för allt liv på Jorden. Växterna behöver vatten och koldioxid för att med hjälp av solljus omvandla solens energi till materia som vi, korna och andra djur kan äta.
Miljörörelsen har överdrivit kornas påverkan på klimatet. Media har okritiskt lånat sig till kampanjer mot kött och djurhållning som underblåsts av aktivister, förklädda till forskare, med en bakgrund inom veganism och djurrättsaktivism.

Aktivism bakom kampanj
Regionens kampanj har påverkats av politiska krafter som sympatiserar med denna aktivism som saknar politisk förankring i bredare folklager.
Det är därför inte rimligt att vi skattebetalare via region och kommun ska betala för att aktivisternas domedagsprofetior sprids till våra skolbarn. Det är en form av indoktrinering som saknar verklighetsförankring.
Klimatsamordnaren räknar som den blinde slåss. Om skolmatsakademin färgas av detta blir det alldeles fel. Fotosyntesen måste givetvis tas med i ekvationen. Och jordbruket måste få tillgodoräkna sig kolinlagringen. Frågan är varför regionen inte vill räkna med kolinlagringen.
Att sätta upp regler för hur man räknar som gör det omöjligt att balansera plus och minus i en verksamhet är inte seriöst. Frågan är därför om regionen saknar verklighetsförankring.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Att vi kan rädda klimatet
genom att sluta äta kött
är en ren lögn”

Kon är motorn i den biologiska mångfalden, skriver lantbrukare Börje Berndtsson. Industrijordbruket med monokulturer utarmar jorden. Vi bör återgå till ett växelbruk med både djurhållning och växtodling. Och vi behöver mer kor som går på bete. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet, avslutar Börje Berndtsson.

Kon motorn i biologisk mångfald

Att äta vegetariskt är inte lösningen på Jordens klimatproblem. Inte heller lösningen på människans näringsbehov. En orsak till det är att kon är motorn i den biologiska mångfalden.
Det är istället det storindustriella jordbruket med monokulturer som är problemet. Världens livsmedelsproducenter av vegetabilier jagar pengar och effektivitet. Kvar blir utarmade jordar och jorderosion.
Om 50 till 60 år är dessa odlingsjordar döda. Det som blir kvar är en jord fri från humus, som ingenting växer i. En utarmad steril materia som mer påminner om damm.
Hela världen behöver ställa om till plöjningsfri odling. Odling av flerårig vall och bete i växelbruk. Då återför man näringen till jorden, matjordslagret blir tjockare och man fångar koldioxid.
Om man gör en förgröning, det vill säga en bottenvegetation till vete och spannmål, så finns den kvar och fortsätter att ta upp koldioxid. Man ska alltså så flerårig vall och spannmål samtidigt, ha grässvålen kvar, och odla spannmålen i grässvålen.

Ekologisk obalans
Djur och växtodling måste finnas på samma gård. Det fungerar inte att man skiljer växtodling från djurproduktion.
Idag skiljer man på växtodlingsgårdar och nötproducenter. Det blir ett överskott av växtnäring på djurgårdar, och ett underskott på växtodlingsgårdar. Det blir en obalans i det ekologiska systemet, som ersätts med mineralgödsel.
Industrins krav har lett till den ökade specialiseringen som i sin tur leder till problemen för den biologiska mångfalden.
Den biologiska mångfalden gynnas av jordbruket. Men det gäller inte om man specialiserar sig på en växtodling med monokulturer, där man sprutar veteåkern med växtskyddsmedel och insektsbekämpning.
Man sprutar jorden med gifter som man vet är giftiga även för människan. Det leder till en massa allergier och det finns teorier om att det också kan orsaka beteendestörningar som ADHD med mera. Man dödar sig själv till slut.

Friska jordar
Förutsättningen för det mänskliga livet är att man har en odlingsjord som är levande och frisk. Om man använder gifter, år ut och år in, så dödar man också markens liv.
Man talar om jordhälsa. En jord som innehåller miljarder och miljoner mikroorganismer, maskar och småkryp, är förutsättningen för fåglar och många andra djur. Det i sin tur är en förutsättning för odlingen, och därmed för mänskligt liv.
Det är storskaligheten som är problemet. Men också specialiseringen. Att man skiljer på spannmålsgårdar och djurgårdar. Man odlar samma grödor på samma åker i 50 år.
Om man odlar bönor mer än vart sjunde år då blir det sjukdomar på rotsystemet som gör att det inte blir några skördar. Sedan tar det flera år innan jorden blir frisk igen.

Mer kor
En ko som går ute och betar, hon lyfter på svansen två till tre gånger i timmen, och den komockan som hamnar på backen, den föder ett stort antal äggläggande insekter som i sin tur förökar sig och lägger fler ägg och blir till mat till fåglar och andra arter.
När vi hade kor här kunde vi inte ha öppet fönstret i fem minuter utan att det kom in tio femton flugor. Nu kan vi vädra i timmar utan att få in en fluga. Det kommer inte in några flugor längre. Det finns inga.
Vi hade stora flockar med starar här. Dom är borta nu. Kon är alltså motorn i den biologiska mångfalden.
Vi behöver en förgröning av världens odlingsarealer. Vi behöver mer kor, som går på bete, och helst i någon form av växelbruk. De vegetariska monokulturerna är rent skadliga både för miljön och klimatet.
Det stora problemet är trots allt veganernas vansinniga utpekande av våra tamdjur som orsak till en apokalyptisk katastrof.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Vi behöver mer kor
som går på bete,
och helst i någon form
av växelbruk”

En del har fått för sig att jordbruket är en miljö- och klimatbov. Man får tänja lite på verkligheten för att den bilden ska stämma. Det skriver lantbrukaren Börje Berndtsson från Orust. I själva verket minskar Sveriges nettoutsläpp tack vare det svenska jord- och skogsbruket. En växande byråkrati belastar svenskt jordbruk med ökad tillsyn, skatter och avgifter. Det gör att vi redan har problem med lönsamheten, och en självförsörjningsgrad på runt 50 procent. I det läget förhandlar regeringen ner vår avgift till EU med 11 miljarder och låter bönderna betala notan med sänkt EU-ersättning. Konkurrerande länder som Finland, Tyskland och Frankrike har istället förhandlat till sig mer stöd. ”Det verkar inte som nuvarande regering förstår allvaret i detta”, skriver Börje Berndtsson.

Regeringen säljer ut jordbruket

Bonden får betala svenska EU-rabatten

Om man vill skapa ångest, depression och kaos, då anklagar man livsmedelsproduktionen för att orsaka problem för miljö och klimat. Produktionen av mat är trots allt den främsta förutsättningen för mänskligt liv.
Det är lite märkligt att en del fått för sig att livsmedelsproduktionen är en stor miljö- och klimatbov. Objektiva fakta placerar inte jordbruket bland de främsta miljöbovarna. Man får tänja lite på verkligheten för att den bilden ska stämma.
Ändå hör vi detta ständigt.
Sedan har man kommit på att det är animalieproduktionen som är den verkliga boven. Trots att den idisslande kon lever till hundra procent på vegetabilier, som i sin tur lever på koldioxid. Veganism och djuraktivism har visat sig vara en drivkraft bakom utpekandet av köttet i vår föda och djurhållningen som miljö- och klimatbov. Men det har de flesta medier missat.

Minskar nettoutsläppen
Djurhållning är själva motorn i ett ekologiskt odlingssystem. Djuren käkar vegetabilier som vi inte kan tillgodogöra oss. Men vi kan äta osten och dricka mjölken som deras produktion tillför oss.
Dessutom behövs gödsel från kor och hästar inom ekologisk odling eftersom gröngödsling inte räcker till. Gräset tar upp näringsämnen när det växer, men om man låter det vissna ner så kan det aldrig tillföra mer näring än den tagit upp. Det blir Ebberöds bank. Gröngödsling innebär att skördarna halveras.
Djuren håller också ytor öppna som vi inte kan betrakta som åker, och som det inte går att odla på.
Jord- och skogsbruk bidrar i själva verket till att binda kol och bidrar på det sättet till att minska Sveriges nettoutsläpp av koldioxid. Ändå snärjer statsmakterna lantbruket i ett nät av skatter och avgifter, med mer tillsyn och nya avgifter, och med villkor som på 20 år blivit 120 procent fler.
Det handlar om en växande byråkrati som kostar och belastar den svenska livsmedelsproduktionen.

Ersättningar minskar
Samtidigt åker vår statsminister till Bryssel och förhandlar ner vår avgift till EU med 11 miljarder kronor mot att han sänker EU-stöden till Sverige. Det innebär att ersättningarna till svenskt jordbruk kommer att minska.
Det handlar om ersättningar som var nödvändiga för att vi skulle kunna vara med i EU. Tar staten bort dessa ersättningar, får svenskt jordbruk väldigt svårt att konkurrera.
Kostnaderna ökar, men intäkterna minskar. Och detta sker i ett läge då livsmedelsproduktionen redan befinner sig i kris, och vi har en självförsörjningsgrad på bara 50 procent.
Konkurrentländer som Finland, Tyskland och Frankrike förhandlade sig till mer landsbygdsstöd. Sverige gjorde alltså tvärt om mot de flesta andra. Den regering vi har i Sverige är en katastrof för svensk livsmedelsproduktion.
Livsmedelsstrategin är därmed inte värd pappret och trycksvärtan det är skrivet med.
Man behöver inte vara matematiker för att förstå att detta inte går ihop.

Tomma politiska löften
Om staten inte kompenserar bönderna, så kommer vi att få se en minskning av livsmedelsproduktionen i Sverige. Och då hjälper inte tomma politiska löften eller livsmedelsstrategier som inte får någon praktisk betydelse på gårdsnivå.
Vår självförsörjningsgrad kommer att försämras ytterligare. Och Sverige kommer att stå ännu sämre rustade när nästa kris kommer. Det verkar inte som nuvarande regering förstår allvaret i detta.
Med mindre egen produktion, ökar behovet av import, och därmed transporterna. Därmed ökar utsläppen av växthusgaser, liksom vår sårbarhet vid kriser.
Hur kan en svensk regering sälja ut det svenska jordbruket? Och hur kan Centerpartiet stödja en sådan regering?
Erik Axel Karlfeldt skrev en gång att ”Den som lägger jord igen, begår ett värre brott än den som dräper män.”
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil

”Hur kan centerpartiet
stödja en sådan regering”

”Det känns retfullt att skattepengar slösas bort på idioti”, skriver Per Bolander apropå skolor som HBTQ-certifieras. Den genusteori som nu tvingas på samhället av Nationella sekretariatet för genusforskning, NSG, får absurda konsekvenser ifall man följer alla budorden. Det allvarligaste är ändå förbudet att debattera genusteorin, eftersom den anses vara ”den allena saliggörande sanningen”. Det finns något religiöst i detta, skriver Per Bolander som också drar paralleller till marxismen i Lenins tappning, och konstaterar att detta är en del av nutidens totalitära tendenser.

Mot dumheten kämpar
själva gudarna förgäves

Galenskap finns som bekant, överallt. Inte minst i den akademiska världen där de mest märkliga idéer breder ut sig. Så länge idéerna förblir kvar i elfenbenstornen så spelar det kanske inte så stor roll, även om det känns retfullt att skattepengar ska slösas bort på idioti.
Men när myndigheterna får för sig att de djupa teorierna är vägen, sanningen och livet och därför måste spridas till populasen, då blir det allvarligare.
Nationella sekretariatet för genusforskning (hädanefter NSG) är en ”nationell enhet” (vad nu det är) vid Göteborgs Universitet som i realiteten har fått i uppgift av myndigheterna att genomföra ”jämställdhetsintegrering” i hela Sveriges land.
Det låter ju inte speciellt kontroversiellt, vem kan vara emot jämställdhet? Dock är det mer komplicerat än så. NSG:s teori är nämligen en total självmotsägelse. Å ena sidan säger NSG att könen (”genus”) är helt och hållet socialt konstruerat, det finns alltså inga kön rent biologiskt, å andra sidan ska alla myndigheter aktivt befrämja jämställdhet mellan män och kvinnor. Genom att undersöka hur många kvinnor det finns inom olika yrkesgrupper ska man kunna upptäcka diskriminering, MEN man får inte dela upp personalen i män och kvinnor vilket gör det omöjligt att kunna upptäcka diskriminering. Goddag yxskaft, med andra ord.
NSG:s teori är alltså en form av lysenkoism, där miljöpåverkan bestämmer allt och biologin ingenting.

Våldtog två till
Vidare måste vi acceptera att varje människa själv får bestämma sin identitet. Om en person som hela sitt liv betraktats som man, plötsligt får för sig att han/hon är kvinna, så måste omgivningen acceptera detta. Det kan få oanade konsekvenser.
Om en viss institution, säg ledningen för ett företag eller universitet, kritiseras för att de har så få kvinnor som medlemmar, så kan ju ett antal av männen deklarera att de nu känner sig som kvinnor och problemet är löst.
Om styrelsen för ett storföretag till 80 procent består av män, så räcker det med att 30 procent av männen säger att de nu är kvinnor och företaget kan skryta med att man nu har uppnått hälften kvinnor, och alltså är jämställt. Det finns dock betydligt allvarligare exempel. En man i USA (hela genusteorin kommen därifrån, naturligtvis) som dömts till fängelse för våldtäkt fick för sig att han nu var kvinna. Han/hon flyttades därför till ett kvinnofängelse där han/hon/hen våldtog två kvinnor till.

En vecka för HBTQ
För gymnasieskolan har detta inneburit att personalen varit tvungna att slösa bort en vecka av sin värdefulla tid för att bli HBTQ-certifierade. Man har tvingats att inrätta toaletter och omklädningsrum som är ”transgender” och som därför aldrig används (se bild).
Nu har skolan också fått en ”HBTQ-checklista” med sju heliga bud (varför inte tio?) som ska följas till punkt och pricka. Jag vill inte undanhålla er visdomen hos en del av dessa regler. Det andra budet säger att man inte ska ”informera eleverna om antalet flickor/pojkar i klassen. Eleverna behöver inte ha den här informationen”. Skulle det likväl stå på listan så måste man radera den innan den delas ut.

Könsneutrala pronomen
Det tredje budet säger att man endast ska använda ”könsneutrala pronomen som hen”. Ingen vet dock hur man böjer ”hen”, man kan ju inte säga ”henne”.  
I det femte budet står det att man i ”undervisningen väljer material så att personer med olika sexuell läggning och könsidentitet finns representerade”. Med andra ord så ska man i t ex historieundervisningen ta upp hermafroditer, pedofiler, koprofager, sodomiter och sadomasochister som gjort värdefulla bidrag till mänsklighetens utveckling. Det lär bli svårt.
De flesta människor i historien har inte velar skylta med just sin sexuella läggning så historielärare får inskränka sig till några kända exempel som Caligula, Nero, Idi Amin och Jack Uppskäraren.
Det sjätte budet säger att läraren inte får ta för givet att eleverna kommer från en ”cis-normativ familj”. Exakt vad detta betyder, därom tvista de lärde. Men man får väl utgå ifrån att det gäller familjer med mamma, pappa, barn där ingen är just pedofil, koprofag e t c.

Ingen debatt
En annan aspekt av genusteorin är att den inte går att debattera eftersom den är den allena saliggörande sanningen. Följaktligen betecknas alla motargument som ”motstånd” som måste övervinnas.
NSG har vänligen stått till tjänst med en skrift till lärare och andra hur man ska bemöta just ”motstånd”. Där ger man exempel på hur man ska krossa argument som ifrågasätter teorin (alltså det hemska motståndet) och frälsa den motsträvige.
Det finns något religiöst över allt detta. NSG förutsätter alltså att det inte går att debattera teorin därför att den är SANN och alla som på minsta sätt försöker att komma med motargument är det hemska patriarkatet som slåss för att behålla sin makt.
Det finns en annan lära som framförde liknande anspråk, marxismen. Som V I Lenin uttryckte det: ”Marx lära är allsmäktig eftersom den är sann”. Byt ut Marx mot genusteorin och ni har en ganska bra bild av nutidens totalitära tendenser.

Dock ämnar jag fortsätta käfta emot teorin med sakargument (”motstånd”) även om jag därmed avslöjar att jag tillhör fienden. Som exempel så har jag i texten använt ordet ”man” istället för ”en”. Jag skriver således ”Man anser” istället för ”En anser”, men det beror mer på att jag inte vill använda småländsk dialekt i rikssvenska.
Per Bolander

”Det känns retfullt
att skattepengar
slösas bort på idioti”

Sveriges höga dödstal i Covid-19 upprör. Fokus riktas mot äldrevården och socialstyrelsens prioriteringar. Gamla i äldrevården får inte alltid grundläggande sjukvård som dropp, syrgas och antibiotika, utan behandlas istället med morfin. Detta har liknats vid dödshjälp. Historikern Per Bolander kallar Sverige extremt, och jämför i den här artikeln med det tyska dödshjälpsprogrammet, och konstaterar att motiven var desamma. Han varnar för konsekvenserna av att devalvera människovärdet.

Ekonomi som orsak till dödshjälp

Sverige extremare än Bolsonaro och Trump

Det är i sanning märkliga tider vi lever i. Den första stora pandemin på hundra år (sedan spanska sjukan) har visat hur extremt Sverige är. Myten om ”Landet lagom” där inget är för mycket eller för litet, för varmt eller kallt utan bara – lagom, har visat sig vara just en myt.
Sverige har haft den högsta dödligheten i världen proportionellt sett. Anledningen till detta sensationella förhållande har varit den linje som Folkhälsomyndigheten följt och som skiljt sig från hela den övriga världen. Där har det varit en självklarhet att medborgarnas liv och hälsa kommer före ekonomin.

Ofelbara myndigheter
Ledare som Trump och Bolsonaro, som sneglat på det svenska exemplet och velat öppna upp samhället medan pandemin rasar, har anklagats för fascism och att offra människoliv på profitens altare.
Kritik mot Tegnell och den förda linjen har dock mötts av upprörda rop och facebook-grupper som proklamerar sitt stöd till myndigheterna. Det verkar nästa som ett ifrågasättande av FHM är förräderi mot fosterlandet. Svenska myndigheter är ju som bekant, i likhet med påven, ofelbara.
Om Sverige gör på ett sätt, och hela den övriga världen på ett annat, så måste Sverige ha rätt och världen ha fel. Det är på många sätt lustigt men det finns en mörkare sida till det hela som gör att skrattet fastnar i halsen.

Hänsyn till ekonomin
På frågan varför Sverige för sin unika linje har Tegnell mer än antytt att man måste ta hänsyn till ekonomin. Och eftersom samhällets resurser är begränsade, och alla människor förr eller senare kommer att dö, måste man göra en kalkyl: Vad är bäst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv?
Covid-19 drabbar främst äldre människor, sådana som redan gjort sitt för samhället och nu för en tärande tillvaro (det brukar ibland kallas pension). Detta är människor vars död förbättrar statens finanser, om man uttrycker det cyniskt.
Äldre människor som drabbas av Covid-19, eller visar symtom på corona, eller drabbas av någon annan sjukdom och därmed tar upp plats i den redan överfulla vården, utgör en förlustpost i den samhällsekonomiska balansen. Men det finns en lösning på detta som kallas palliativ vård. Det innebär officiellt ”vård av en patient med icke botbar sjukdom med förväntad dödlig utgång”, det vill säga i realiteten alla över åttio med snuva eller värre.

Eutanasi inget nytt
Den palliativa vården finns i tre former: förlänga livstiden, lindra symtomen och vård i livets slutskede. Den sistnämnda ”vården” innebär att patienten matas med morfin tills önskat resultat uppnås, det vill säga i realiteten eutanasi. ”Barmhärtighetsdöd” som det så vackert kallas.
En läkare avgör när patienten har nått de olika skedena i vården, men läkaren kan ibland fälla sin dom utan att över huvud taget träffa patienten. Han eller hon tittar i pappren, ser åldern och tänker förmodligen ”gubben är 90+, dags att stänga av så vi kan använda resurserna till något bättre”.
Påminner inte detta om något i historien?
I ett annat högt utvecklat land bestämde regeringen att personer som led av mentalsjukdomar, Downs syndrom, könssjukdomar, hjärnhinneinflammation eller började visa tecken på demens skulle avlivas på ett ”humant” sätt, till exempel genom en överdos av morfin.

Ekonomiska motiv
Läkarna, som i många fall aldrig träffade patienterna utan bara tittade i en dossier, gjorde upp listor med namn och satte en av tre beteckningar framför varje namn: a+ (betydde död), a- (betydde liv) och a? (betydde att beslut ännu inte tagits).
Motiven var i huvudsak ekonomiska. Om det enbart hade varit rashygeniska skäl, hade det räckt att sterilisera dom, som man gjorde i Sverige. Statens magra resurser kunde inte gå till att låta ”liv ovärdigt att leva” få fortsätta existera.
Hela programmet kallades ”Aktion T4” och genomfördes i Tyskland på order av statschefen, en misslyckad konstnär från Österrike. När det var över hade 275 000 till 300 000 människor mördats.
Dödshjälpsprogrammet pågick tills katolska kyrkan reagerade. Biskopen i Münster gick ut offentligt och kritiserade programmet 1941. Efter det fortsatte eutanasiprogrammet men i hemlighet. Och man flyttade morden utomlands. Men de upphörde inte helt förrän efter kapitulationen 1945, då amerikanerna satt stopp för det.

”Samma sätt att tänka”
Läkarna ställdes efteråt inför rätta anklagade för mord. De försvarade sig med att de bara tänkt på statens (och därmed de flesta medborgares) bästa. Ekonomin blev bättre och patienterna skulle ju ändå dö förr eller senare.
Domstolen var inte imponerad och dömde läkarna till döden genom hängning (många av dem föredrog att begå självmord i sina celler).
Läkare som lyckades komma undan, men upptäcktes under efterkrigstiden, dömdes senare i individuella rättegångar till livstids fängelse (i Västtyskland), och till döden (i DDR).
En överdriven jämförelse? Kanske. Men att avgöra om en människas liv är värt att leva, som läkare gör nu även i Sverige, ibland utan att ens träffa patienten ifråga, var vad tyska läkare också gjorde.
Då är vi på väg mot samma sätt att tänka, och därför måste vi stoppa det, innan det normaliseras.
Per Bolander
Historiker

”Vi är på väg mot samma sätt att tänka,
därför måste vi stoppa det
innan det normaliseras”

• WordPress

Vi måste producera mer mat

Sverige har för låg självförsörjningsgrad

Sverige importerar väldigt mycket mat. Det gör oss sårbara i kriser. Coronakrisen har visat hur sårbara vi är när samhällen och gränser stängs ner.
För att ha en bättre beredskap inför kommande kriser behöver vi öka produktionen av livsmedel. Vi behöver helt enkelt öka vår självförsörjningsgrad.
Vi är för beroende av import idag. Det borde riksdag och regering ta tag i.
Politiken måste inse hur sårbara vi är, och vidta de åtgärder som krävs. Det är egentligen obegripligt att det ska behövas en kris som denna för att alla ska inse hur allvarligt det är med en självförsörjningsgrad på runt 50 procent.

Tomma hyllor
Även LRF måste inse att det här är ett gyllene tillfälle att få allmänhetens och politikens stöd för att öka produktionen inom jordbruket. Och inte sitta fast i gamla doktriner och ideologiska låsningar. Samhället ändras snabbt just nu. Det gäller att hänga med.
Visst är det viktigt att öka lönsamheten i jordbruket. Det är naturligtvis en förutsättning för att produktionen ska öka. Men det bästa argumentet för att få allmänheten och politiken att engagera sig är nog trots allt upplevelsen av tomma hyllor i butikerna.
I åratal har vi sett hur svenskt lantbruk går utför. På Orust fanns det cirka 90 mjölkbönder när vi gick med i EU. Nu finns det nio kvar. Det borde därför finnas en stor potential att öka livsmedelsproduktionen.
De pålagor som belastar svenskt jordbruk gör att vi har stora svårigheter att konkurrera med import. En svällande byråkrati bidrar ytterligare till att vi har sämre förutsättningar.

En rad hinder
Det är en rad hinder som politiken behöver se över. Det är främst miljömässiga, men också skattemässiga hinder.
Politiken måste plocka bort några av de här hindren. Är det rimligt att jordbruket klassas som miljöfarlig verksamhet?
Man behöver se över regelverket. All tillsyn, påpekanden, föreläggande och hot om viten, leder till omfattande merarbete för jordbrukaren, ibland helt i onödan.
Danska och finska bönder har helt andra priser på bränsle, för att ta ett annat exempel.
Dessutom har vi miljöorganisationer och djurrättsaktivister som hela tiden hackar på lantbruket. Men de har inga synpunkter på att vi köper mat från länder där maten produceras under helt andra förutsättningar.

Ett uppvaknande
Om vi bestämmer oss för att öka självförsörjningsgraden så kommer efterfrågan på svenska livsmedel att öka. Finland anser att deras oberoende hänger ihop med tillgången på mat. Minskar självförsörjningsgraden, då ökar beroendet av leveranser från andra länder.
Nu är ett gyllene tillfälle att få stöd för ökad produktion av mat, och att öka självförsörjningsgraden. Vi behöver en egen produktion av av de viktigaste livsmedlen för att ha en uthållighet vid internationella kriser.
Coronakrisen visar vad som händer när det blir oro i världen och gränserna stängs ner. Det blev snabbt brist på vissa livsmedel. När hamstringsvågen var som värst gapade många hyllor tomma.
Vi måste öka livsmedelsproduktionen. Annars är Sverige illa ute. Man kan kalla det för ett uppvaknande. En klarsyn som skapar politiska förutsättningar för att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Och öka vår självförsörjningsgrad.
Börje Berndtsson

”Nu är ett gyllene tillfälle
att få stöd för att öka
produktionen av mat”

Alla borde använda mask

Allt fler länder inser att mask fyller en funktion

Flera länder inför nu tvång att använda mask i affärer. Dock inte Sverige. Uppgifter att mask inte skulle fylla någon funktion, stämmer inte, hävdar Henrik Sundström, som uppmanar alla att använda mask.

Coronaviruset smittar huvudsakligen från en persons luftvägar till en annan persons luftvägar. Det är därför sjukvårdspersonal bär mask.
Om inte vården ska krackelera fullständigt så behöver vi bromsa smittspridningen så långt det bara är möjligt. Detta gör du genom att så lång som möjligt stanna hemma, oavsett som du känner av symptom eller inte. Känner du av symptom är du som allra mest smittsam, och då ska du stanna hemma oavsett vad du annars har planerat.
Problemet med denna sjukdom är dock att du kan smitta redan innan du känner av symptom. Detta gäller självklart även för dem som du möter, de kan vara smittsamma utan att de ens vet om det själva.

Fel information
Det har spridits information om att det för människor i allmänhet är meningslöst att bära mask. Vidare har det också spridits information om att det dessutom är meningslöst att använda annat än 99 procent virustäta masker, så kallade FFP3-skydd.
Båda dessa uppgifter är sannolikt fel. Det säger sig självt att masker skyddar mot smitta, annars skulle de ju inte användas i vården. Vidare finns det på befolkningsnivå en solklar nytta med att fler bär mask. Även om en mask bara skulle ge ett 50 procentigt skydd, så skulle det bromsa upp smittspridningen rejält, om alla som var ute använde mask.
I allt fler länder i Europa får man nu upp ögonen för nyttan med masker. I länder som Tyskland, Österrike och Tjeckien införs eller talas om tvång att använda mask till exempel i affärer.

”Bär din mask med stolthet”
Masker kan vara dyra och svåra att få tag på, men det finns en ganska kraftig skyddseffekt även med hemmagjorda masker. Det finns bra instruktioner på nätet hur man själv kan tillverka enklare masker av hushållspapper eller dammsugarpåsar. Även enklare saker som halsdukar eller kläder är bättre än inget. Om inte annat så påminner det dig om att du aldrig ska peta dig i ansiktet med otvättade händer.
Strunta i om folk tittar på dig eller om du ser löjlig ut. Genom att använda mask tar du ditt ansvar för att undvika att smittan sprids. Bär din mask med stolthet över att du är med och bidrar, och ju fler som tar steget, desto fler kommer att följa efter.
Henrik Sundström

• WordPress
• Facebook
• Twitter

”Fantastiska världsrekord i stora världssporter kan bara slås med stenhårt arbete och en balanserad kost anpassad för oss omnivorer där kött är en naturlig del”, skriver LRF:s Robert Larsson.
Ett lysande exempel på detta är Mondo Duplantis. Hans världsrekord i stavhopp har väckt stor uppmärksamhet. I en intervju i Aftonbladet berättar han om hemligheten bakom framgångarna. Han har lagt om kost och äter nyttigare.
”Men du är inte vegetarian”, säger reportern.
”Nej, jag har alltid ätit kött och det kommer jag fortsätta med”, svarar Mondo Duplantis.

”Sverige måste bidra mer”

Stor potential öka matproduktionen

IPCC:s rapport visar att länder som Sverige måste bidra mer till ökad livsmedelsproduktion.
Sverige har bara åtta procent odlad mark och lika mycket är mark som endast kan användas som betesmark om vi vill använda den till matproduktion.
Betesbaserad köttproduktion i Sverige leder inte till utsläpp av växthusgaser på grund av landförändringar och avskogning. Med mular hävdad betesmark i Sverige är å andra sidan positivt för kolinnehållet i jorden, bevarande av den naturliga mångfalden, ökad albedoeffekt och ekosystem.

Smart markanvändning
Globalt går 70 procent av världens färskvatten till bevattning i jordbruket. I Sverige finns å andra sidan liten konkurrens mellan användningen av vatten för jordbruksändamål och andra ändamål.
Svensk boskapsproduktion som använder vatten, gräs och betesmarker i skogsbygder är därför speciella fördelar vi har att förstärka.
Vi efterlyser nu mer övergripande tänkande inom politiken.
Smart markanvändning är inte bara viktig för minskning av växthusgaser och ökad livsmedelsproduktion. Stora mängder biomassa behövs också när biologiska resurser ska ersätta fossil energi och råmaterial.

Djuren viktiga
Sverige kan svara på FNs klimatpanels rapport genom att utveckla en bättre integrerad politik, lägga mer tonvikt på utvecklingen av produktionen på såväl åkermark, betesmark som skogsmark och satsa på grunden för ökad produktion av livsmedel och biomassa i Sverige.
Djuren är viktiga för den biologiska mångfalden. Jorden får en förbättrad mullhalt från djurens gödsel. Dessutom gör djurproduktion ekologisk odling möjlig eftersom sådan inte får använda handelsgödsel. Gödsel används också till att producera grödor till de växtbaserade produkter, i alla fall de som produceras i Sverige.
I Sverige har vi mycket mark och det finns ingen konkurrens mellan växtbaserat och animalier. Däremot samverkar systemen, där växtrester och biprodukter blir foder, och gödsel från djuren används för att odla vegetabilier.
Robert Larsson

• WordPress
• Facebook
• Twitter

En nation som inte kan försörja sin egen befolkning har liten chans att överleva på sikt, skriver Robert Larsson, LRF. Missionär veganism sprider matskam och spär på problemen med en redan låg självförsörjningsgrad. Det leder också till att det blir svårare att använda de resurser vi har. Konsekvensen blir ökad import, och det är inte hållbart. Att utse svenska bönder till fiender i klimatkampen, är därför inget annat än ett tragiskt fiasko, hävdar Robert Larsson.

Missionär veganism ett problem

Tragiskt fiasko utse bönder till klimatbovar

Mat har alltid handlat om politik och makt. Även julskinkan. Nu vill en ny makt besluta om matfatet, förklädd till livssyn och med moral och skam som instrument.
En nation som inte kan försörja sin egen befolkning har liten chans att överleva på lång sikt. Vissa länder är nettoproducenter av mat, andra måste kombinera sin egen livsmedelsproduktion med import. Sverige är i den senare kategorin. För närvarande finns det endast mer produktion av vete, socker och morötter i Sverige än vad vi konsumerar. Ändå faller vår produktion av mat. Justerat för importerat kraftfoder (till exempel sojabönor) är vår nettokonsumtion av mat cirka 100 procent högre än vår egen matproduktion.
Detta är olyckligt av flera skäl. Det försvagar livsmedelssäkerheten och beredskapen. Produktiviteten i det svenska jordbruket har ökat kraftigt de senaste decennierna men användningen av våra egna naturresurser minskar.

Missionär veganism
Debatten om vad man ska äta blir allt intensivare, men också mer fristående från vad som är förutsättningarna för livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelspolitiken håller på att kapas av människor som gillar att äta en fossilbränslelevererad avokado från Mexico, men som anser att en kalops på högrev från en svensk beteshage endast är resultatet av ett dödande.
Problemet är naturligtvis inte att någon föredrar ren växtmat framför en mer balanserad kost av kött, fisk och grönsaker. Det är en grundläggande individuell frihet som är lätt att respektera. Problemet är en missionär veganism som varken kan eller kommer att respektera andras val. Det följer av den grundläggande synen på veganism, där all exploatering av djur är djupt oetisk och måste bekämpas.
Veganer äter inte kött, fisk, skaldjur, ägg, mejeriprodukter eller honung och undviker animaliska produkter som läder, päls, ull och siden. Medan traditionella vegetarianer ofta väljer sin diet av speciella hälsoskäl, har veganer höjt sina åsikter till en heltäckande ideologi.

Bara vilda djur?
Det här är bara steg på vägen till ett samhälle där det bara finns vilda djur. Kossan i hagen – en av Sveriges viktigaste naturresurser – bör vandra fritt och inte användas för matproduktion.
Nu kan det invändas att detta målar ”Matfan” på väggen. Och även om det finns få veganer i Sverige växer riktningen och har framför allt ett betydande inflytande på opinionen. I länder som USA, Storbritannien och Tyskland är nu veganer så många att en ny livsmedelsindustri växer fram som producerar konstgjort kött.
Restaurangbranschen förändras redan. Det finns förstås positiva inslag i detta, inte minst en möjlig utveckling med fler svenska grönsaker på tallriken. Problemet är dock vidare än så: Vi riskerar en matskam som strider mot vad matgeografin och klimatet gör det möjligt att producera i Sverige.

Eget kött är hållbart
FN har uppmanat alla länder att producera mat baserat på nationella resurser. Nästan hälften av det svenska jordbrukslandskapet är bäst lämpat för gräsodling och för djuruppfödning. Till det kommer betesmarkerna, där vi idag bara använder ungefär hälften av resurserna. Nyckeln till ett än mer hållbart och mer klimatvänligt svenskt jordbruk är definitivt inte att avvisa kött som mat.
En sådan politik kräver en omläggning av jordbrukspolitiken som begränsar användningen av importerat foder och som gör det lönsamt för svenska bönder att använda våra egna resurser. Det är inte hållbart att använda andra länders jordbruksmark för import istället för att använda våra egna resurser.

Växtprotein ingen lösning
Att ersätta allt kött med växtprotein är inte heller en framkomlig väg. Med nuvarande sorter och behov av växtföljder för att undvika sjukdomar kan proteinrika växter som bönor och lupin bara täcka cirka 10-20 procent av det dagliga proteinbehovet vid helt lyckade odlingsår i Sverige.
Att utse svenska bönder till fiender i klimatkampen och det gröna skiftet är inget annat än ett tragiskt fiasko. De svenska bönderna arbetar redan med förändringarna. Och det är bönderna som alltid kommer att leverera vår mat. Och varför då inte våra egna?
Robert Larsson

• WordPress
• Facebook
• Twitter

Veganskt ett hot mot miljön…

…men också mot människors hälsa

Maten är knappast det stora problemet. Ändå framställs det ofta så av en del miljöorganisationer. Kraven på att drastiskt ändra våra matvaror bygger på överdrifter och i vissa fall helt felaktiga beräkningar.
Jordbruket har en positiv inverkan på den biologiska mångfalden. Forskare bekräftar att många arter gynnas av ett öppet landskap som brukas för animalisk produktion. Det gäller såväl insekter som många fågelarter.
Däremot kan det storskaliga jordbruket vara skadligt för den biologiska mångfalden. Stora arealer med enbart växtodling, utan någon djurhållning, kan leda till ett bortfall av biologisk mångfald. Ekonomiska krav tvingar bönderna att satsa på monokulturer, där man exempelvis odlar vete, majs, soja eller bönor, på samma arealer, år efter år.
Den biologiska mångfalden gynnas av växelbruk, med växtföljder och djurhållning. En viss animalieproduktion är alltså bra för miljön. Ett sådant jordbruk blir också mer beroende av konstgödsel.

Mindre skördar
Att gå över till enbart ekologisk produktion kan få negativa konsekvenser för miljön. Det går åt mer drivmedel, det kan bli ett större näringsläckage och det blir normalt upp till 40 procent mindre skördar. Mindre skördar gör att vi måste ta större arealer i anspråk för att kunna mätta en stigande befolkning. Vilket i sin tur kan få negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Lägg till detta att en del arealer som idag används som betesmarker till animalieproduktion, inte går att använda till växtodling. Konsekvensen blir mindre mat, mer importerad mat och i värsta fall svält.
Den matdebatt vi upplevt i Sverige på senare tid är alltså väldigt ensidig.
En stor del av planeten Jordens jordbruksmarker är gräsbevuxen och kan inte användas för odling av vegetariska produkter. Men den lämpar sig väldigt väl för animalieproduktion.
Norge exempelvis har marker som inte går att plöja upp, men man ka ha betande djur. Det är därför man producerar så mycket getost i Norge.

Ensidig debatt
Det är med andra ord ett högt pris vi riskerar att tvingas betala för att en grupp miljöaktivister vilseleder media och allmänheten i en ensidig debatt om kött och animalieproduktion.
En fortsatt kampanj mot kött i medierna kan också få allvarliga konsekvenser för den yngre generationen.  Det handlar inte bara om tillgången på mat. Utan också vilka näringsämnen som konsumenterna får i sig.
Animaliska livsmedel innehåller många viktiga näringsämnen som både unga och gamla behöver för att må bra, och som saknas i vegetariska livsmedel.
Här är några exempel:
Vitamin B 12 finns naturligt bara i mat från djurriket. Vitamin B12 behövs för att bildas röda blodkroppar, men även för att hjärnan och nervsystemet ska fungera.
Även vitamin B2 finns framför allt i animaliska livsmedel.
Flera viktiga fettsyror saknas i vegetabilisk mat, bland annat Omega 3 somär en fettsyra, viktig för fosterutvecklingen, immunsystemet, nervsystemets utveckling och hjärt- och kärlsystemet.

Järnbrist är vanligt
Järn. Järnbrist är vanligt hos vegetarianer. Det är allvarligt för flickor och unga kvinnor.
Vitamin D är viktig för hälsan. Brist kan leda till allvarliga sjukdomar, och är vanligast på vintern, eftersom vitaminet bildas när vi blir belysta av solen. Via kosten kan vi få i oss vitamin D från fisk, kött, ägg och mjölkprodukter.
Kroppen behöver kalcium, som finns i viss vegetarisk mat. Men det kan vara svårt att få i sig tillräckligt.  Kalcium finns rikligt i kött, fisk och mjölkprodukter.
Jod behövs för ämnesomsättningen. Det finns i fisk och skaldjur, samt i berikat salt, och i mjölk och mjölkprodukter.
Det finns ingen vegetarisk menu som innebär fullvärdig kost. Man måste hela tiden lägga till vitaminer som B 12 och Omega 3. Det gör att de som påstår att det går lika bra med selleri, dom har fel. Det är alltså inte som veganerna påstår.
Och det är särskilt viktigt att det uppväxande släktet får i sig näringsämnen även från animaliska produkter. Annars riskerar vi att släktet fördummas.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Varekil.

• WordPress
• Facebook
• Twitter

En gemensam förvaltning av den skandinaviska vargstammen skulle lösa flera problem och skapa en större acceptans för rovdjurspolitiken. Det skriver riksdagsledamoten Magnus Jacobsson(KD) i ett inlägg på Westsidan.

Vargsamarbete med Norge

”Sverige behöver ny rovdjursförvaltning”

Vi har flera stora rovdjur (varg, lo, björn, järv) som på olika sätt påverkar den svenska landsbygden. Gemensamt för alla är att det finns ett stort folkligt och politiskt stöd för att rovdjuren skall finnas. Men det finns också ett stort folkligt stöd för att rovdjuren inte skall få lov att hota tamdjur eller förstöra den svenska traditionen med hundjakt. Som politiker måste vi således klara av att balansera båda dessa folkliga intressent. Tyvärr verkar det inte som vi klarar det. Låt mig peka på tre exempel.

I Norrland utsätts rennäringen för stor skada när naturvårdsverket och andra myndigheter inte accepterar tillräckligt stor skyddsjakt på järv, björn och lo. Denna brist på skyddsjakt gör att flera samebyar har fått oerhört många renar rivna av rovdjur, vilket dels orsakar ekonomisk skada, men även en emotionell smärta när man ser hur de egna tamdjuren dödas av en allt starkare rovdjursstam.

Mitt andra exempel är vargstammen som med god marginal passerat den biologiska gränsen för långsiktig överlevnad. Tyvärr har politiken inte hängt med denna utveckling i förvaltningen av vargen. Ett grundläggande problem är att vargstammen behandlas som en nationell angelägenhet snarare än som en gemensam skandinavisk vargstam. 

Forskningsorganisationer som SKANDULV och det svensk-norska projektet Grensevilt har påtalat att det finns ett stort behov av att öka samarbetet kring förvaltningen av vargstammen. Vidare har både Sverige och Norge undertecknat Bernkonventionen och därmed åtagit sig att samarbeta kring gränsöverskridande viltfrågor. Under lång tid har Norge därför efterlyst ett ökat samarbete kring den skandinaviska vargstammen. Men den svenska regeringen har inte varit villig att tillmötesgå denna förfrågan.

Riksgränsen utgör naturligtvis enbart en öppen yta för vargen. Men länderna låter riksgränsen utgöra en strikt förvaltningsgräns som inte speglar vargens gränsöverskridande rörelsemönster. I realiteten fortsätter man att skilja på svenska respektive norska vargar trots, att djur som bekant, saknar nationalitet. Om vargstammen istället behandlades som en gemensam skandinavisk vargstam skulle det totala antalet vargar också kunna vara väsentligt mindre än idag. Därmed skulle också konfliktnivån avsevärt dämpas och de som är drabbade skulle också få en större acceptans för vargen.

I de internationella åtagandena ingår att hysa ett något högre antal vargar än miniminivån samt att säkerställa dess geografiska utrymme. Norge har valt att inrätta en begränsad ”ulvezone” som ska innehålla mellan 40 och 60 vargar. Sverige har valt ett väsentligt större geografiskt område där riksdagen har satt en lägstagräns på 170-270 vargar. Naturvårdsverket har tidigare ställt sig bakom utrymmet, men nyligen utökades den nedre gränsen till 300 vargar. Detta utan att frågan varit föremål för diskussioner eller någon remissrunda utan Naturvårdsverket har alltså själva överprövat riksdagens beslut. Resultatet är att Skandinavien idag hyser en politiskt delad vargstam, med ett väsentligt högre antal vargar än nödvändigt för att säkra dess gynnsamma bevarande status och utan en strukturerad jaktlig samförvaltning. Vid den senaste inventeringen uppskattades det att finns mellan 400 och 500 vargar i Skandinavien. 

Den exakta utformningen av samförvaltningen av vargstammen bör bli föremål för en statlig utredning. Men i direktiven för en sådan utredning bör det framgå att målet är att uppnå en ökad samförvaltning av vargstammen i alla dess delar mellan Sverige och Norge. Det bör innefattat ett fördjupat samarbete kring forskning och inventering av vargen men även en jaktlig samförvaltning. Då stammen i realiteten är gemensam är det sannolikt möjligt att ha ett väsentligt lägre antal vargar än idag. Ett sådant beslut skulle också säkra att Sverige och Norge lever upp till de internationella avtal som förespråkar en samförvaltning på området.

Vidare bör ett ökat lokalt inflytande på jaktbesluten eftersträvas så besluten präglas av god lokalkännedom och får stöd för de personer som främst berörs av besluten.

Beslutet att införa viltvårdsdelegationer var ett viktigt steg i denna riktning. Men inrättandet av en viltmyndighet i linje med vad Alliansen föreslog inför valet 2014 skulle också främja förutsättningarna för detta. Norge har kommit väsentlig längre i arbetet med att öka det lokala inflytandet då rovviltnämnderna i Norge har en väsentligt starkare ställning än viltvårdsdelegationerna i Sverige. Ett stärkt lokalt inflytande även på svensk sida skulle därför underlätta möjligheterna för samförvaltning av varg. På nationell nivå bör de nationella parlamenten fatta beslut om storleken på den gemensamma vargstammen. Vidare bör beslut om licensjakt fattas i nära dialog mellan berörda myndigheter på svensk och norsk sida men med utgångspunkt för varje lands rätt till självbestämmande på det egna territoriet.

Mitt tredje exempel på hur absurd den nuvarande politiken är, är faktumet att då en enstaka varg närmar sig Stockholmsregionen så blir det genas ok med skyddsjakt. Man kan ställa sig frågan varför ett rovdjur i närheten av Stockholm uppfattas som ett större hot en alla de rovdjur som finns i övriga Sverige.

Sverige behöver en ny och gärna gemensam rovdjursförvaltning tillsammans med våra nordiska grannar och då i första hand Norge.
Magnus Jacobsson, KD

• WordPress
• Facebook
• Twitter

”Inte bra att lura barn”

Tvingas sluta äta kött i tron att de räddar klimatet

Köttdebatten är i grunden fel. Det skrämmande är att man vill ge små barn vegetarisk mat, som saknar livsnödvändiga aminosyror och andra viktiga beståndsdelar, som är viktiga för hjärnans utveckling.
Kosthållningen i unga år har en oerhörd betydelse för barnens utveckling. Vegetarisk kost saknar vitamin B12, en förutsättning för kroppens signalsystem. Långvarigt bruk av vegetarisk kost kan därför leda till allvarliga konsekvenser för vår civilisation.
Ändå inför nu skolor och förskolor enbart vegetarisk mat på menyn. Man gör det i tron att man räddar klimatet. Vilket också är helt fel.
Arten människa är inte gräsätare. Vi är allätare som är beroende av ett visst intag av animaliska proteiner. Man blir vad man äter, heter det ju, och om man bara äter vegansk mat blir man alltså en grönsak.

”Ät kött med gott samvete”
Det är lika illa att man lurar små barn att de räddar klimatet genom att avstå från att äta kött. De flesta av de vegetabiliska livsmedel som ska ersätta kött, är importerade. Klimatpåverkan från importmat är i många fall större, än den inhemskt producerade mat som den ska ersätta.
Kor äter gräs. Gräset tar upp koldioxid när det växer. När korna äter gräset får de i sig koldioxiden i gräset. En del av detta kommer ut, och återgår till växterna. Det är ett kretslopp.
Kornas foder är ett kretslopp med kort omloppstid. Därför bidrar det inte till att öka koldioxidhalten i atmosfären. Det fossila bränslet har en mycket lång omloppstid, och bidrar därför till att öka koldioxidhalten i luften.
Man beskyller alltså kon för något som kon, och därmed jordbruket, inte är ansvariga för. Detta säger också en av IPCC:s experter, en forskare från Australien, som uppmanar alla att äta kött med gott samvete.

Veganpropaganda
Veganerna har nu förlorat sitt huvudargument för att vi ska sluta äta kött. Fler och fler kommer på att korna är en del av en kolcykel. Det är oerhört störande att kon blivit inblandad i klimatproblematiken över huvud taget. Det är en evig lögn.
När det gäller livsmedel är det på transporterna man kan minska koldioxidutsläppen. Det är alltså bättre, ur klimatsynpunkt, att äta lokalproducerad mat. Mat av alla slag måste transporteras. Om vi inte återgår till att fälla djur, och äta dom på platsen.
Kampanjen mot kött bygger dessutom inte på korrekt information. FN:s livsmedelsorgan har tagit tillbaka de felaktiga uppgifter om att korna skulle stå för 15 till 20 procent av utsläppen. De hävdade senare att det handlar om fem. Men då har man inte räknat med kretsloppet och den korta omloppstiden.
Köttdebatten i Sverige tog fart efter en serie artiklar i dagspressen signerade en före detta vice ordförande i Djurens rätt, och ett antal veganer, som utger sig för att vara forskare, men som egentligen har politiska drivkrafter.

Lurar barnen
Lägg till detta att klimatpolitiken bygger på förutsägelser, datorsimuleringar och överdrifter, som jämfört med uppmätta data har visat sig vara en aning överdrivna.
Dessutom är Sveriges andel av de globala utsläppen en promille. Det har alltså ingen större praktisk betydelse om vi slutar äta kött, vilket SNF, Naturskyddsföreningen, också erkänner.
SNF menar dock att vi måste göra vad vi kan i alla fall. Men inte för att rädda klimatet, utan för att vara en föregångare för resten av världen.
Det finns alltså inga förutsättningar för att barnen på daghemmen ska kunna rädda klimatet genom att sluta äta kött. Är det då rimligt att barnen ska tvingas sluta äta kött, och luras att tro att de därmed räddar klimatet, när det i själva verket handlar om att makteliten bara vill visa omvärlden att Sverige är ett föredöme?
Det är inte bra för miljön. Det är inte bra för klimatet. Det är inte bra att man lurar barnen att tro att man räddar klimatet genom att sluta äta kött. Det är inte bra att man lurar barn över huvud taget.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Orust

Lantbrukare förklarar:

Kornas påverkan överdrivs

Då och då får vi höra att vi måste sluta äta kött för att rädda klimatet. Det är helt felaktigt. Köttets påverkan på klimatet har överdrivits.
Ett exempel på överdrifter är påståendet att korna bidrar till växthuseffekten.
Man måste ta hänsyn till kolcykeln. Det gräs korna äter, tar upp lika mycket kol som korna sedan ger ifrån sig. Men det gräs som inte äts av kor, ger också ifrån sig koldioxid.
Kon kan omöjligt ge ifrån sig mer kol och växthusgaser än det vissnade gräset gör, om det inte blir skördat eller betat.
Miljöorganisationer som går ut och påstår att korna är ett stort problem för miljö och klimat, de har helt enkelt inte på fötterna.
Kons påverkan på klimatet påstås idag vara fem procent. Fem procent av vadå? Koldioxidhalten i luften är 0,04 procent. (ppm=miljondelar) Av det står människan för tre procent. Och av dessa tre procent utgör fem procent påverkan från vår köttkonsumtion.
Sveriges andel av detta är en eller två promille.
Man behöver inte vara ett geni på matematik för att inse att effekten av vi äter kött i Sverige är försumbar. Det spelar helt enkelt ingen roll för klimatet vad vi äter.
Detta är ett exempel på de överdrifter som miljöorganisationer sprider för att få oss att göra som de vill.
Det är en fara att miljöorganisationer försöker påverka människor att bli vegetarianer. Om aktivisterna får många människor att sluta äta kött så kommer evolutionen att gå baklänges. Människan behöver animaliskt protein för att utveckla hjärnan. Det är särskilt viktigt för barn och ungdomar som fortfarande utvecklas.
Slutar människor att äta kött kommer vi att hamna där evolutionen började. Människan kommer helt enkelt att bli dummare i huvudet.
De vegetariska proteinerna är väldigt enkla proteiner. De innehåller inte lika mycket aminosyror som kött och fisk. Aminosyror är kroppens byggstenar.
Äter du mycket lök, bönor, baljväxter och kål, exempelvis, så får du mycket luft i magen. Det beror på att de innehåller det här råproteinet, fritt kväve. Det vet ju alla som äter ärtsoppa på torsdagar.
Råprotein, eller ”crude protein”, kan människan inte tillgodogöra sig. Veganer får helt enkelt inte i sig tillräckligt med protein och aminosyror för att utveckla hjärnan.
Dessutom saknas vitamin B12 i vegetarisk mat. B12 är helt avgörande för kroppens nervsystem. Och har du brist på B12 så når hjärnans signaler inte fram. Man snubblar när man går, och fumlar när man ska ta i saker.
Mycket av de överdrifter som sprids om köttet kommer från WWF, Världsnaturfonden. Ofta hakar de andra miljöorganisationerna på.
När larmen från WWF sprids i medierna, så fastnar det i folks medvetande, och även hos stora delar av medierna.
En orsak till överdrifterna i debatten var att FN först gick ut med felaktiga siffror. När sedan FN-organet (FAO) sedan gick ut och rättade sina felaktiga påståenden, då fick det ingen uppmärksamhet i medierna.
Det hjälpte inte att Sveriges landsbygdsminister gick ut och sa att han inte såg köttkonsumtionen som ett miljöproblem. Han blev istället kritiserad i medierna för det.
Någon måste försvara köttet med fakta. Någon måste försvara det svenska jordbruket. Det naturliga hade varit att branschorganisationen hade gjort det. Det är dags att visa att man är beredd att ta striden för det svenska jordbruket mot miljöorganisationer som lever på överdrivna larm.
Börje Berndtsson
Lantbrukare, Orust